"Det är inget som är okej med det här", säger Lise-Lotte Rosén.
"En nedvärderande och kränkande särbehandling av en hel yrkesgrupp." Så beskrivs villkoren för den som har sovande jour på kommunens LSS-boenden i en namninsamling.
Över 200 har skrivit på de senaste veckorna.
Enligt det nuvarande avtalet får personalen bara en del av sin timersättning under den sovande jouren. De får inte sova hemma utan måste finnas på jobbet under hela passen.
Anställda som vi pratar med berättar om en situation där det är svårt att hitta tid att spendera med nära och kära.
– Jag tycker inte att det är okej. Det är inget som är okej med det här, säger Lise-Lotte Rosén.
Endast hälften av jourtiden räknas in i sysselsättningsgraden. Det innebär att den som har en heltidstjänst i realiteten är på jobbet mer än 40 timmar i veckan.
Och även om man får sova innebär den sovande jouren ett ansvar för akuta insatser. Lise-Lotte Rosén säger att hon sällan är särskilt utvilad på morgonen.
– Det kan vara ganska tungt. Det är ingen dans på rosor jämt, om man säger så. Jag ska hjälpa människor som har självskadebeteende, missbruk och alla möjliga diagnoser.
– Det finns ingen garanti att man får sova.
Jenny Karlström har börjat plugga till socionom, men hon arbetar fortfarande deltid på ett LSS-boende. Hon nämner arbetstiderna som en anledning till att hon bestämde sig för att byte yrke.
– Har man fem jourer under en månad är man på jobbet en halv arbetsvecka extra. Som inte räknas.
Systemet är på intet sätt nytt. Det möjliggörs av en omdiskuterad bilaga i det centrala kollektivavtalet. Att protesterna kommer nu tror Jenny Karlström beror på flera saker.
– Många upplever att chansen att påverka har blivit mindre. Samtidigt har vi fått sämre scheman och man har även börjat att planera in arbetsuppgifter under jouren.
Jenny Karlström tror inte att liknande arbetsvillkor skulle accepteras inom mansdominerande yrken.
Fyraveckorsschemana som införs brukar benämnas som hälsoscheman. De innebär att arbetsgivaren med kort varsel kan flytta runt personal för att täcka upp luckor.
Enligt kommunen har de lett till att resurserna utnyttjas bättre. Men de har också skapat oro bland de anställda, som inte längre vet hur de kommer att jobba med samma framförhållning.
Några personer som vi pratar har ännu inte fått sina julscheman i början av december.
Jenny Karlström är kritisk till att kommunen genomför sparåtgärder mitt i en pandemi. En pandemi som har inneburit ytterligare arbetsuppgifter för att förhindra smittspridning – men även en oro för att bli arbetslös.
– Många vågar inte säga upp sig. Vad ska man göra i stället? Det finns inte mycket andra jobb att välja på just nu.
Att liknande villkor skulle accepteras inom mer mansdominerade yrken ser Jenny Karlström som en omöjlighet.
– Det här är en kvinnofälla, säger hon.
Enligt Mattis Krol – som är facklig engagerad och skyddsombud även han – har många anställda fått nog. Han beskriver ett utbrett missnöje, med personal som avreagerar sig i stängda grupper på sociala medier.
– Jag och många med mig älskar att jobba med människor. Men det får inte ske till vilket pris som helst.
Mattis Krol befarar att den pressade arbetssituationen ska gå ut över kvaliteten på omsorgen.
På sina håll har det gått så långt att anställda riskerar att gå in i väggen, menar Mattis Krol.
– Arbetsgivaren medverkar till att personalen inte längre orkar. Hur påverkar det kvaliteten på omsorgen? Människor som redan är i en utsatt situation är beroende av oss, säger han.