Förberedelserna inför sommaren är i full gång i skärgårdsbyn. Området myllrar av byggjobbare. Längs vägen mot vattnet läggs grunden till en padelbana.
Martin kör fram i en gul lastmaskin. I hytten har han kameran, med det långa zoomobjektivet målat i kamouflagefärg.
Den är en ständig kompanjon.
– Jag har nästintill alltid med mig kameran. Ser jag något stannar jag till och fotar.
Bilder tar han när han är på tur, fiskar eller som nu: under arbetsdagen. Vattnet utanför Mon har ett rikt fågelliv.
– Det finns så mycket att se här ute.
Hur håller man sig lugn?
– Oftast har jag en grundinställning som jag ställer in på förmiddagen. Den ska passa till ljuset den dagen. Sedan har jag en kamera som startar upp ganska snabbt.
Intresset för naturen har funnits sedan barnsben. Men det var för tio år sedan, när han fortfarande studerade, som han fann fågelfotograferandet.
– Jag minns det fortfarande, jag tog ett foto på en blåmes genom ett fönster. Efter det har det bara rullat på. Den bilden är fortfarande en favorit.
Ibland tar han bilder på bröllop. Han även fotograferat under Gästabudet. Många har peppat honom att visa upp ut sina naturbilder.
Och i maj blir det så, när han ställer ut på galleriet Edgards på Lagnö.
– Jag håller på med en bok också. Som jag aldrig blir klar med, säger han med ett skratt.
I sociala medier får han redan mycket uppskattning. Bilderna gillas i olika lokala grupper.
– Det är jätteroligt när folk skriver att bilder är vackra, fina eller häftiga.
Är det något särskilt som du är ute efter att fånga?
– Jag fiskar rätt mycket, då det blir en del fiskrens. Efterhand kan det bli slagsmål mellan trutar och måsar. Det har jag fått väldigt fina bilder på. En av dem ska jag ställa ut.
Ibland sitter och väntar på tillfället, det kan ta flera timmar. På ett uppmärksammat fotografi ser det ut som två örnar dansar med varann.
Ett annat tog han rakt under en häger, som uträttade sina behov i ögonblicket.
– Det var lite typiskt mig. Jag satt i princip helt öppet och lutade mig mot en trädstam. Den såg mig inte förrän den var precis över mig.
Blev du träffad?
– Det föll ner fem meter framför mig. Jag klarade mig precis.
Med åren har han utvecklat lite av ett sjätte sinne, han behöver inte ens titta upp. Om en havsörn finns i luftrummet vet han det ändå.
– Jag får en känsla bara, säger Martin Wallberg och ler.