Vi skriver det med en gång: Marcus Eriksson har inte avfärdat en fortsättning i Vita Hästen.
Han avslöjar att han träffade Tony Zabel nyligen men blev inte så mycket klokare hur hockeyframtiden kommer att se ut.
– Att säga om vi är nära varandra eller inte är svårt att göra. De skriver inga kontrakt direkt heller. De väntar också på när det ska sätta igång och få mer svar. De sköt ju fram det en månad, då förflyttas allt en månad, säger "Macke" om träffen.
Vad är signalerna från Hästen?
– De erbjuder en sak, de har begränsad ekonomi så det är klart han (Zabel) inte bara kan slänga runt med pengar heller. Det är inte bara det som är viktigt för mig heller. Han vill ha kvar mig och ser mig som en viktig spelare om jag skulle bli kvar. Det är inte så att han bara skiter i det, absolut inte.
Har du fått ett kontraktsförslag?
– Ehh. Njae. Både och. Ett förslag...det är ju så att de inte kan skriva några kontrakt. Jag har fått ett förslag hur det kan tänkas se ut. Det är typ där vi är, rent krasst.
Är det andra som flirtar med dig?
– Jag har pratat med några klubbar i Sverige och utomlands. Det är lite som det är med Hästen – det är ingen som vill ha 20 spelare på kontrakt från augusti och så sätter det inte igång förrän oktober/november. Det är där alla är som jag pratar med. Man inväntar för att ha koll på ekonomin. Det är ett sunt tänk att försöka se till att klubbarna överlever.
Är Hästen fortfarande nummer ett?
– Svårt att svara på faktiskt. Det skulle kunna vara ett äventyr utomlands. Jag är 35. Ett äventyr utomlands och lite bättre pengar lockar. Jag kan inte säga att Hästen är nummer ett rent så. Det är klart att i hockeyallsvenskan har jag svårt att kanske se mig i en annan klubb. Hästen finns alltid där. Jag är stolt över att representera min moderklubb så många säsonger som jag gjort.
Det skulle fungera socialt att flytta till en utländsk klubb?
– Det är ingenting som jag bara gör utan att pejla av hemifrån. Vi har sagt att det kommer bli en speciell säsong. Fru och barn är fullt medvetna om att jag kan åka iväg en säsong själv. Jag hade inte velat göra det innan. Jag var iväg en säsong i Västerås, då var barnen så pass små. Då fungerade det inte riktigt. Nu är dottern 14 och grabben blir elva snart. Sedan är det kanske inte det optimala, men det är det man får ta om man ska fortsätta spela hockey och det vill jag.