KRÖNIKA I regeringsförhandlingarna mellan socialdemokratin och mittenpartierna är arbetsrätten en svår stötesten.För Centern verkar ett avskaffande av turordningsreglerna i LAS (Lagen om Anställningsskydd) för alla företag med färre än 50 anställda vara ett ultimativt krav.

Men hur blev LAS en så stor fråga? Kritiken verkar inte vara särskilt sakligt grundad. När Annie Lööf förra sommaren presenterade c-linjen sa hon:

- Yrkeskompetens måste vägas in om man ska få stanna eller inte.

Men så är det redan idag! Många anställningsår räcker inte för att bli kvar efter en neddragning, man måste ha tillräckliga kvalifikationer. Man förtiger också lagens flexibilitet. Företag och fack gör ofta upp om avsteg från lagreglerna för att se till att viktiga personer kan behållas vid en neddragning.

Om Lööf av politiska skäl inte tror på LO borde hon lyssna på politiskt obundna TCO och SACO. Eller varför inte på Expressens Anna Dahlberg, som skriver:

- Att slopa turordningsreglerna är ett direkt vådligt förslag. Det skulle drastiskt skifta maktbalansen på svenska arbetsplatser och skapa en utbredd otrygghet bland anställda. I stället för att investera i den personal man har skulle företag kunna sortera bort anställda som inte motsvarar arbetsgivarens förväntningar - det vore inte bra för samhället.

Faktum är att turordningsreglerna idag hanteras så flexibelt att de sällan skapar problem. Eventuella justeringar som krävs när arbetsmarknaden förändras görs bäst av parterna själva. Vi får vara aktsamma om den svenska modellen och inte lagstifta mer än nödvändigt på arbetsmarknaden, särskilt inte om ”problemen” är mer politiska än sakliga.

Ett större problem än att bli av med rätt person vid en neddragning är att hitta rätt personer för att kunna utvecklas. Stockholms Handelskammare skrev nyligen i Svenska Dagbladet att kompetensbristen på svensk arbetsmarknad har blivit en ”kompetenskris” som kostar 34 miljarder per år när 36 000 jobb står obesatta. LAS nämns inte ens som ett problem!

Den mest avgörande utmaningen även på Norrköpings arbetsmarknad är brist på folk med rätt kompetens. När näringslivet inte hittar rätt personal stoppas företagens expansion. När offentlig verksamhet saknar vårdpersonal, poliser och lärare får vi köer och vikande kvalitet. Här behövs omfattande reformer för att säkra kompetensförsörjningen. Det handlar om att utveckla och marknadsföra de utbildningar som verkligen ger jobb i gymnasieskola och yrkeshögskola. Det handlar om studiefinansiering, utbildning och kompetensutveckling som passar också för vuxna.

Striden om LAS riskerar att dölja de verkliga problemen.