Replik på "Försvaret måste vägas mot annat", 1/5

Socialdemokraten Klas Corbelius skriver i NT att den svenska försvarsbudgetens storlek måste vägas mot behov inom andra områden. Detta då försvarsberedningen i sin rapport den 14 maj väntas föreslå en gradvis ökning av försvarsanslagen till 1,5 procent av BNP. Corbelius insändare ska dock ses mot bakgrund av att hans partikamrat försvarsminister Hultqvist nyligen antytt att anslagen inte kan höjas i enlighet med beredningens rekommendationer. Man kan möjligen tycka att Hultqvist rent principiellt borde ställa sin plats till förfogande om inte finansdepartementet kan leverera de medel hans egen försvarsberedning rekommenderar.

Det svenska försvaret har fråntagits totalt över 500 miljarder kronor i anslag under de drygt 20 år sedan försvarsbudgeten skars ned under miniminivån 2 procent av BNP. I grunden handlar därför en höjning till 1,5 procent endast om en delåtgärd som inte är i närheten av att kompensera för de medel som överförts från försvaret till andra samhällssektorer under den period politikerna trodde att den eviga freden var kommen. Som Corbelius själv påpekar har läget förändrats i och med Rysslands angrepp på bland annat Ukraina.

Sverige bör visa solidaritet med Finland, Baltikum och våra övriga vänner i Europa. De räknar med oss för sin fred och säkerhet, och vi har ett stort ansvar att leva upp till det förtroendet – inte minst eftersom vi utfärdat en explicit solidaritetsförklaring till dem. Ett återställande av försvarsanslagen innebär också att vi kan höja lönerna för de offentliganställda soldater och sjömän som idag till en ingångslön om 19 000 kronor i månaden riskerar sina liv för den svenska demokratin.

Slutligen: Oavsett vad man tycker om Nato så måste Sverige ha ett starkt eget försvar. Om man är emot svenskt Natomedlemskap så bör man avsätta betydligt mer än 2 procent av BNP till försvaret, eftersom vi då inte kan räkna med hjälp från någon. Är Corbelius och hans partikamrater beredda att göra det?

Mathias Eklöf

Liberalerna Norrköping