Genom bestämmelser som måste uppfattas som diskriminerande får män som har haft sex med män inte lämna blod på samma villkor som andra grupper. De olika regler som ännu idag gäller är märkligt nog inte baserade på det egna beteendet, vad vi som individer gör och har gjort, utan på vilken grupp du tillhör. Det är själva definitionen av diskriminerande.

Att rakt upp och ner hävda att alla män som har sex med män är en riskgrupp och att alla som endast ägnar sig åt heterosexuellt sex eller kvinnor som har sex med kvinnor inte är det är såväl okunnigt som omodernt. Dagens regler säger att den som vill ge blod får ge blod om personen inte haft sex med någon ny partner de senaste tre månaderna. Det är en rimlig gräns. Reglerna säger samtidigt att män som har sex med män inte får ha någon sexuell kontakt alls på ett år för att kunna få ge blod. En enorm skillnad. Det gäller alltså även om man lever i stabila monogama förhållanden med samma partner sedan lång tid tillbaka. En man som haft sex med en annan man måste leva i celibat i 365 dagar för att kunna bidra till ett viktigt behov i samhället. Det finns inga skäl för så rigida regler och en så diskriminerande tillämpning.

Allt blod som doneras testas för att det inte ska medföra risker. Detta oavsett vem som lämnat blodet. Dessutom är det så att det som en blodgivare ger första gången inte används alls. Det är först när blodgivaren återkommer som det blod som doneras faktiskt ges till någon annan. Det finns med andra ord omfattande säkerhetsmarginaler inbyggda i systemet. För att ha hög säkerhet i systemet måste varje blodgivare bedömas individuellt. Har personen ett riskbeteende? Personer som lever i stabila parförhållanden oavsett sexuell läggning utgör en väldigt liten risk medan personer med många partners medför större risk. Det handlar alltså inte om att vara homo- eller heterosexuell. Det är dags att modernisera detta och öppna dörrarna för fler att bidra och hjälpa till.