Med anledning av IVO:s kritik mot socialnämnden i Norrköpings kommun gällande den 12-åriga flicka som blev bortförd utomlands vill vi i Tjejjouren ställa ett antal frågor till de ansvariga.

I februari 2017 berättade flickan för sina lärare på en skola i Norrköpings kommun att hon och syskonen utsätts för våld och förtryck av sina föräldrar. Nu är flickan förd utomlands och ingen vet var hon befinner sig eller om hon överhuvudtaget är vid liv. Händelsen är anmäld till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som ger Norrköpings socialnämnd hård kritik. Flickans uppgifter var enligt IVO:s uppfattning så ”starka och till sin karaktär överensstämmande med vad som brukar anses vara karaktäristiskt för hedersrelaterat förtryck, att det förefaller orimligt att omedelbart försöka sammanföra henne med föräldrarna.”

Tjejjouren i Norrköping har arbetat med hedersvåldsfrågan i flera år och har hjälpt hundratals unga flickor. Vi är en del av civilsamhället och gör allt i vår makt för att hjälpa utsatta men vi kan aldrig ta rollen som myndigheter ansvarar för, det vill säga ta de mest avgörande besluten för ett barns framtid. I en av punkterna som beskrivs i IVO:s beslut riktas kritik mot att det inte gjorts skyddsbedömningar i ärendet, inte ens när skolan inkommit med en orosanmälan. För mycket fokus på föräldraperspektivet kan också ha bidragit till felbedömningar, trots att ett familjearbete vid hedersrelaterade ärenden ofta är förenat med stora risker för den utsatte.

Tjejjouren i Norrköping ställer sig frågan varför en kommun med mångårig erfarenhet och kunskaper om hedersrelaterat våld missar en ung flickas rop på hjälp? Vi undrar också vad mer hedersutsatta barn ska behöva berätta om innan de blir tagna på allvar och få det skydd de har rätt till, och kan socialnämnden i Norrköpings kommun försäkra sig om att familjeperspektivet inte föregår barnperspektivet i framtiden?