Insändare Angående "Mer kärnkraft krävs för klimatet", NT 20/5. Svar till Jan Owe-Larsson och Joanna Sjölander.

När Fredrik Reinfeldt var ny som moderatledare deklarerade han att miljön inte var någon prioriterad fråga för moderaterna. När nu Ulf Kristoffersson ett och ett halvt årtionde senare i ett populistiskt utspel åter väcker liv i kärnkraftsfrågan, visar han att partiet tydligen än i dag inte kommit längre i frågan och i en debattartikel i NT 20 maj underblåser de lokala partiföreträdarna Jan Owe-Larsson och Joanna Sjölander högervinden.

Moderaterna odlar myten att kärnkraften är ren, klimatsmart och utsläppsfri. Man har rätt så långt att det inte sker några koldioxidutsläpp från reaktorn, men i alla processer som sker före och efter uranets tid i reaktorn ger stora koldioxidutsläpp. Varje kwh kärnkraftsel ger upphov till 40 kg koldioxidutsläpp, vilket i Sverige motsvarar fem gånger inrikesflygets årliga utsläpp. Därtill kommer självklart alla utsläpp i samband med byggandet av dessa gigantiska kolosser av betong och stål. Moderaterna tycks också helt ha glömt att radioaktiviteten som kärnkraften ger även i normal drift är en ständigt pågående katastrof och att vi ännu inte löst problemet med slutförvaringen av de 12 000 ton högaktivt radioaktivt avfall som kärnkraften hittills gett oss. Ett avfall som måste hållas isolerat från allt levande i tusentals år. Man undrar lätt vilket språk moderaterna tänkt använda på varningsskyltarna.

Moderaternas huvudargument för kärnkraften är att den är väderoberoende, men i vårt land har vi gott om vattenkraft och bioeldade kraftverk växer fram, som mer än väl kan balansera svackor i den väderberoende elproduktionen.

Om moderaterna vill växa ifrån sin historiska roll som sämsta miljöparti måste partiet sluta att titta i backspegeln efter framtidens lösningar. Framtiden ligger i kretsloppen och det förnyelsebara, inte i att man byter den ena återvändsgränden mot den andra.