INSÄNDARE I våras kunde vi läsa flera artiklar om situationen i kommunens skolor. Utbildningskontoret hade, under flera år, gått med underskott och nu var det dags att dra åt svångremmen. 150 tjänster skulle bort och i en ledarkrönika frågade sig Hans Stigsson om detta skulle gå obemärkt förbi?

Svaret är nej, det går inte obemärkt förbi. Vi lärare har fått våra värsta farhågor besannade när vi inte längre varken hinner, eller orkar, vårt uppdrag. I och med kommunens beslut att dra ner på tjänster har många elever blivit av med sitt personliga stöd. De som förut fått stöd med skolarbete och med sociala relationer ska nu själva lösa sin dag. Tryggheten är undanryckt och tilliten förstörd!

Eleverna uttrycker osäkerhet och förvirring genom våld, verbala kränkningar och otrevliga attityder. Skolarbetet är inte längre i fokus! Kränkningsanmälningarna ökar lavinartat och de första veckorna på terminen har resulterat i flera polisanmälningar med grov misshandel och knivhot. Lärarens uppdrag, som är komplext, är i dagens läge omöjligt att mäkta med. Lärare gråter, skriker på hjälp, går in i väggen, säger upp sig.

NT frågade Olle Johansson (S) i utbildningsnämnden, hur detta beslut skulle påverka eleverna. Han ansåg att eleverna skulle värnas genom riktigt bra undervisning, då skulle få elever behöva enskilda lösningar och assistenter. När 150 tjänster försvinner ska de som blir kvar göra flera människors jobb. De som försvann var inte överflödiga. Istället för att lärarna koncentrerar sig på en bra undervisning skriver vi särskilda anpassningar, åtgärdsprogram, pedagogiska kartläggningar, händelserapporter och kränkningsanmälningar.

Nu behöver fler elever enskilda lösningar! Det är dags för kommunledningen att inse, erkänna att ”effektiviseringen” av skolan inte bara är rena nerdragningar, utan också ett totalt fiasko som inte gynnar något annat än kommunens budget. De som betalar priset är vi kommuninvånare, vi lärare som inte längre orkar och självklart eleverna, våra barn, vår framtid.