Insändare Det finns så mycket felaktigheter i vad Karin Jonsson (C) skriver så att det är omöjligt att bemöta allt med 1 800 tecken. Under fyra år jag suttit i KS/KF har jag insett att Karin Jonsson (med sin kvartett) är mycket duktiga på att förvränga sanningen och prata omkull folk. Tyvärr verkar det fungera bra, de skapar problem, sen låtsas de att de kommer att lösa problemen och livet går vidare.

Det är tur att det finns inspelningar från kommunfullmäktige, så folk kan höra vad som sägs istället för att bara kolla vad som återberättas via debattartiklar i media.

Att inriktningsdokument tas i kommunfullmäktige och att Sverigedemokraterna inte ställer sig med tydligt nej från talarstolen är inte konstigt. Det finns alltid en debatt innan beslut, många gånger har jag påpekat problematiken (inte bara trafikfrågor), dock för döva öron och inte sällan var jag bemött med grova förolämpningar och med personliga påhopp. Jag har också lärt mig att man ska välja sina strider. Mitt mål var också att visa att vi är pragmatiska, villiga att lyssna och är en potentiell samarbetspartner. Att gå emot allt varje gång anser inte jag är produktivt och ansvarsfullt även om vi kanske inte håller helt med förslagen som läggs fram.

Jag kan ändå konstatera att den här debatten har tillfört något positivt. Det framstår tydligt vem står för vad. Det tycker jag är bra, då det ger en tydlig bild till medborgarna att förhålla sig till. Det är uppenbart att Karin Jonsson med sin kvartett vill ha 170 000 människor i Norrköping utan att förklara om vilka människor det handlar om, nyanlända eller andra och att de inte gjort en konsekvensanalys om vad det innebär. Det är också tydligt att det kommer att bli svårare för biltrafik med kvartettens politik, vilket onekligen kommer att slå negativt på näringslivet.