Det var mer än fullsatt. Stora delar av Journalistsveriges politiska experter satt där på rad i riksdagens presscenter i hopp om en julklapp signerad talmannen Andreas Norlén om vägen till makten i vårt land. Presscentret har, med tanke på höstens alla tv-sända presskonferenser, blivit en del av våra vardagsrum och Norlén är, såväl bildligt som bokstavligt, hela Sveriges talman.

Just den här dagen, på gränsen in i julfirandet, var han klart besvärad och besviken över det politiska läget, de hopplösa låsningarna och partiledarnas envisa nej till både det ena och det andra.

Det blev en hård julklapp i form av en politisk tidtabell utan minsta utrymme för förseningar.

Artikelbild

| Åsa Sjöberg, Ehrling Fredriksson, Linda Folebäck, församlingsherde i S:t Olofs församling och Claes-Martin Hoffsten bjöd in till den så populära och traditionella julkonsterten i Hedvigs.

Sverige förväntar sig mer.

Det är möjligt också Norlén kan och får fira en lagom jul hemma i Norrköping och Östergötland och hämta lite kraft efter en sällsynt dramatisk höst, men när vi rundar av året och börjar ett nytt är nedräkningen här på allvar. Jag avundas inte hans uppdrag, men beundrar hur han så tydligt och enkelt, gärna kryddat med lite humor, möter frågorna.

Att han har ”en ny regering” högst upp på sin önskelista är ingen vågad gissning.

Jag tvivlar dock på om tomten har tid med det i år.

Det kan inte ens Norlén göra något åt.

Det är bara ett par dagar kvar tills hela Sveriges julvärd Kattis Ahlström tänder ljuset strax före klockan 15.00 på måndag eftermiddag i väntan på mer. Jag upplevde både en, två, tre och fyra tänkbara julvärdar i en och samma person vid den så varma, traditionella och ständigt utstålda julkonserten signerad Ehrling Fredriksson i Hedvigs välsmyckade kyrka. Vår mest lokala imitatör Claes-Martin Hoffsten kryddade onekligen eftermiddagen med sina personligheter.

Det var till och med Fredriksson själv blev julvärd på slutet.

Just den här julkonserten är nästan en lokal tradition likt Kalle Anka, där biljetterna tar slut innan de ens nått marknaden. Det är något visst med de klassiska tonerna tillsammans med den alltid glade, påhittige och ständigt skojande Eddie Oliva. Det var, som sig bör, något för alla igen.

Här behövde man inte önska något mer.

När vi ändå är inne på önskningar så kommer här några enkla – och inte fullt så krångliga paket under en gran, som ännu inte barrar.

Att Femöresbron snart är på plats över den bubblande strömmen, som saknar sitt trogna landmärke.

Att Vita Hästen börjar vinna några matcher.

Att FKP Scorpio tar sitt förnuft till fånga och ger oss tillbaka både Where´s the music och Bråvallafestivalen, som är så saknade och därmed ger oss chansen att bli Musikhuvudstaden.

Att Christoffer ”Totte” Nyman flyttar hem, skriver på för IFK Norrköping och tar över Andreas Johanssons kaptensbindel.

Att Sverige faktiskt får en regering.

Att Eldkvarn kommer tillbaka – om så bara för en enda kväll – och säljer ut hela Norrköping. Ni måste verkligen sätta en fantastisk punkt på er långa karriär. Alla väntar på det.

Att O-ringen blir en gigantisk folkfest och ger vår sargade och sårade upplevelsesjäl något att vara lite stolt och lycklig över.

Att de fega nättrollen drabbas av ett gigantiskt datahaveri och blir spärrade på obestämd tid.

Att vi vinner SM-guld igen.

Det är allt.

God jul.