Krönika Statsminister Stefan Löfven utlovade i sitt sommartal ett mera ambitiöst system för kostnadsutjämning mellan landets kommuner och regioner redan nästa år. Det är nödvändigt, men orsakade ett ramaskri från Stockholmsmoderaterna.

Löftet är inget plötsligt hugskott. Det bygger på ett gediget utredningsförslag från en av de mest erfarna på området, förra vd:n för Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, Håkan Sörman.

Bakgrunden är att Sverige glider isär. Klyftorna växer, välfärd och samhällsservice blir allt svårare att upprätthålla både i glesbygd där befolkningen minskar och i storstädernas socialt utsatta områden. Prognoserna pekar mot att 110 av landets 290 kommuner får underskott 2019, den högsta siffran sedan finanskrisens dagar. Bland dem finns stora och växande kommuner som Växjö, Sundsvall – och Norrköping!

Det nya förslaget omfördelar heller inte bara efter glesbygdskriterier, utan också – liksom hittills – efter socioekonomiska kriterier, men kraftfullare än idag. Det är välkommet, inte minst för de kommuner som har tagit stort ansvar för flyktingmottagandet.

Kommunerna pressas nu av den begynnande lågkonjunkturen med vikande skatteintäkter samtidigt som man sliter med stora investeringsbehov på nästan alla områden. De flesta pressas också av en befolkningsutveckling som innebär att andelen barn och äldre som kräver kommunal service växer snabbare än antalet beskattningsbara arbetade timmar.

Stockholmsmoderaterna som inte vill bidra mera till andra kommuner och regioner menar att hela landet gynnas av ett växande och framgångsrikt Stockholm. Det är förvisso sant – men det omvända gäller också: Stockholmsregionen skulle må bra av att hela landet kom i balans, så att trycket på bostäder, kollektivtrafik och så vidare i huvudstadsregionen kunde lätta genom att färre tvingas lämna landsorten för att få jobb och utbildning i Stockholm.

Det här förslaget kommer dock inte ensamt att lösa problemen. Nästan alla kommuner måste dessutom öka effektiviteten och utvecklas som arbetsgivare för att attrahera personal till den kommunala verksamheten – en av de största utmaningarna framöver.

Delar av förslaget lär fortsätta diskuteras. Det är till exempel svårt att se logiken i att vissa kommuner i Norrland förlorar tiotals miljoner medan 21 av 26 kommuner i Stockholms län blir vinnare, liksom att städer som Norrköping och Malmö med sitt historiska arv av hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och stort flyktingmottagande blir förlorare.

Ska vi komma åt det alltmer djupgående problemet med klyftorna mellan stad och land, mellan välmående höginkomstområden och utsatta förorter, är nog regeringens förslag ett minimum – det lär krävas mera! Inte minst måste vi ta itu med de grundläggande orsakerna till de växande klyftorna.

Göran Färm (S) är före detta Europaparlamentariker