Skattesvindel är en global jättefråga

Krönika Återkommande avslöjanden i media - Luxleaks, Paradisläckan, Panama papers, Cum-ex-filerna - visar hur enorma belopp försvinner i skattefusk och skatteflykt. Och det är inte bara mediahistorier. Nyligen bekräftade en utredning av europeiska värdepappersmyndigheten ESMA, tillsatt på krav av EU-parlamentet, att skattesvindeln gäller väldiga summor.

Särskilt vanligt tycks det vara med aktier som lånas ut till bulvaner för att undkomma skatt. EUs granskning visar att sådana upplägg är förbjudna i bland annat Tyskland, men tillåtna i Sverige, som sticker ut som ett land där dessa manipulationer är vanliga.

Skatteflyktsexperten Torsten Fensby konstaterade när ESMA-utredningen presenterades att problemet kan åtgärdas med lagstiftning, men att Sverige har avstått från det.

Den stora frågan är varför vi inte samarbetar mera över gränserna för att sätta stopp. Att samordna regler på finansmarknaden globalt är svårt, men inte omöjligt. Det visar de globala Baselreglerna med krav på banker och finansbolag som skapades efter finanskrisen.

Och i EU borde det absolut vara möjligt. Hittills har dock idén att ge EU en roll i skattepolitiken varit tabu i Sverige. I våras diskuterade EUs ministerråd på förslag av Frankrike med stöd av Tyskland möjligheten att ta beslut med kvalificerad majoritet i frågor om skatteflykt, men Sverige gick emot – bland annat tillsammans med lågskatteländer och gamla skatteparadis som Irland, Luxemburg, Malta och Cypern. Det håller knappast i längden.

På grund av globalisering och teknikutveckling har nationalstatens förmåga att ta ut skatt av stora företag och rika privatpersoner försvårats. I praktiken kan många internationella företag i dag välja var de vill betala skatt, och därmed hur mycket. Det sätter tryck på alla att sänka skatterna för att inte tappa affärer – ett ”race to the bottom”.

Sverige har inte sluppit undan. Vi har pressats att avskaffa arvsskatt, förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, sänka bolagsskatten med mera, och har alltså inte vidtagit några åtgärder för att undvika skattesmitningen med utlånade aktier.

LO:s förra chefsekonom P-O Edin ledde redan 2002 Skattebasutredningen, och fann att ”Sverige bör verka för en harmonisering av basdefinitioner och miniminivåer för de mest lättrörliga skattebaserna genom majoritetsbeslut i EU”. Detta, menade Edin ”… görs bättre i ordnade former än i en skattekonkurrens på lågskatteländernas villkor”.

Han hade rätt. Sverige borde inte låta nationsgränserna omöjliggöra en effektiv kamp mot skatteflykt som undandrar samhället och medborgarna resurser som skulle räcka långt för att åtgärda de revor i välfärden som så många även i den rika världen lider av. Det handlar om tiotals miljarder i Sverige och hundratals miljarder i Europa!