Ledare I helgen tvingades Liberalernas toppkandidat till Europaparlamentet Cecilia Wikström lämna sin förstaplats på valsedeln under stort rabalder. Det har samtidigt gått ett och ett halvt år sedan Anna Kinberg Batra tvingades avgå efter starka påtryckningar inom partiet. Nu i vinter kom hennes bok ”Inifrån” som skildrar hennes egen upplevelse av partiledarskapet.

Överlag är det en läsvärd och innehållsrik bok där Anna Kinberg Batra bjuder på en hel del personliga och småroliga anekdoter från sin tid som partiledare. Det ger ett mervärde, och sticker ut positivt i jämförelse med exempelvis Fredrik Reinfeldts bok ”Halvvägs” som var långt ifrån rik på känslor och situationer där man kom författaren inpå livet. Dessa bitar kunde hon gärna ha brett ut lite mer och byggt upp dramaturgiskt. Ibland tycks det som att kapitlen är hastigt nedtecknade och de skulle ha tjänat på att arbetats mer med.

Alla de stora händelser som man förknippar med Kinberg Batra finns med i boken. Decemberöverenskommelsen, uttalandet om ”lantisar”, utspelet om förhållandet till Sverigedemokraterna, turerna kring Transportstyrelsen och så vidare. Även hennes personliga relationer, som den till maken David Batra och olika nyckelmedarbetare, ges utrymme. Det finns ingen ”elefant i rummet” kvar när man läst ut boken, vilket är skönt.

Kinberg Batra pekar ut olika personer som ”maktspelare”, men själv framställer hon sig inte som en sådan, och hävdar att hon hållit sig utanför sådant. Nå, nu är det nog ytterst få, om ens någon partiledare oavsett parti, som lyckats nå toppen utan att bedriva någon form av ”maktspel”. I synnerhet i ett så pass stort parti som Moderaterna. Kinberg Batra beskriver även i en annan del av boken hur hon och några vänner tog makten i studentkåren vid universitetet genom en listigt uttänkt strategi.

Jan Björklund utmålas i boken som den största taktikern av de dåvarande Alliansledarna. Enligt Kinberg Batra lyfte han tidigt frågan om vad som skulle hända om Sverigedemokraterna röstade på Alliansens budgetförslag. Ett scenario som övriga viftade bort men som snart visade sig bli verklighet – och som resulterade i decemberöverenskommelsen. Stämmer beskrivningen i boken får man förmoda att Jan Björklund måste ha föreställt sig ett stort antal scenarier långt innan januariöverenskommelsen blev till denna vinter. Hur mycket han hade tänkt ut redan innan valet 2018 lär vi dock få vänta några år, och några biografier, på att få veta.

”Inifrån” förmedlar en bild av Anna Kinberg Batra som känns ärlig och uppriktig – och samtidigt lite velig. Mellan raderna när hon beskriver svåra politiska situationer får man en känsla av att hon vill utbrista ”jamen vad tycker ni jag skulle ha gjort då?”. Tidigare partiledare ifrågasatte henne – det hade man minsann inte gjort tidigare, de sociala medierna var skoningslösa och övriga alliansledare slapp lika hård kritik för agerandet kring Transportstyrelseskandalen. ”Kanske borde man gjort si, kanske borde man gjort så” är återkommande i boken och det känns äkta, men inte betryggande. Ytterst gränsar det till en känsla av offermentalitet.

Den tydliga färdriktningen, övertygelsen om den inre kompassen och säkerheten i att gå mot ett mål långt fram i tiden – hade man önskat mer av i Anna Kinberg Batras tankegångar. Som läsare är det svårt att inte dra slutsatsen att det kanske var det som till slut ändå fällde hennes partiledarkarriär.