Gästkrönika Vi har bostadsbrist i landet, men bristen stannar inte bara vid själva bostäderna utan också vid politiken. Finns det något seriöst förslag som kan komma tillrätta med den dysfunktionella marknaden för hyresrätter?

Utrikesministerns snabbspår via Kommunal sammanfattar i någon mån allt som är fel med den svenska bostadsmarknaden. Låt säga att du plötsligt får ett unikt toppjobb i Stockholm. Du måste flytta dit över en natt. Du kan inte ta med dig din familj, men efter förhandlingar kommer du och din partner fram till att du ändå ska ta jobbet. Det får bli veckopendling. Du sätter dig vid datorn och börjar googla. Hur får man tag på en lägenhet snabbt i Stockholm?

Det får man inte.

Landet behöver hyresrätter. Det är många som inte har möjlighet att låna pengar för att köpa en bostadsrätt: ungdomar utan föräldrar som kan gå i borgen för dem eller flyktingar som börjar ett nytt liv i Sverige. Eller så behöver man kanske bara en övernattningslägenhet på grund av att man är utrikesminister och egentligen bor i Värmland.

Lösningen på problemet är givetvis att avreglera hyresmarknaden. Efterfrågan på hyreskontrakt får antas vara gigantisk. Men en omedelbar avreglering skulle göra att hyrorna skenade i attraktiva lägen med följden att de som bor där idag skulle behöva lämna sina hem.

Finns det ingen medelväg? Det märkliga är att det sedan länge faktiskt finns förslag på hur en försiktig avreglering skulle kunna göras. Fastighetsägarnas organisation, som heter just Fastighetsägarna, har en enkel idé som borde kunna vara en startpunkt för en bredare diskussion.

En avreglering skulle kunna göras i tre steg. Eftersom det centrala är att skydda människors besittningsrätt, det vill säga rätten att få bo kvar i sitt hem, innebär det första steget att tillåta fri hyressättning för nyproduktion.

Andra steget skulle vara att tillåta fri hyressättning i den takt de gamla hyresgästerna flyttar ut. Gamla hyreskontrakt blir kvar i det gamla systemet medan fri hyressättning tillämpas på nya kontrakt.

I det sista steget menar Fastighetsägarna att efter kanske 10 år skulle även de gamla kontrakten kunna omförhandlas och bygga på fri hyressättning.

En sådan avreglering i försiktiga steg skulle kunna skapa en hyresmarknad utan alltför stora konsekvenser för de boende. Det som kan ifrågasättas är det tredje steget. 10 år är sannolikt alldeles för kort tid. Människor bor länge i sina lägenheter och det är av yttersta vikt att människor, i synnerhet gamla, får bo kvar i sina hem. Värdet av hemmet går inte att räkna i pengar.

De två första stegen skulle dock sannolikt göra mycket stor skillnad på bostadsmarknaden direkt.

Fastighetsägarnas förslag har säkert sina brister som jag ännu inte har lärt mig. Men någonstans måste diskussionen om avregleringen börja. I annat fall är det bara de som likt Margot Wallström har de rätta kontakterna som hittar någonstans att bo.

För övrigt anser jag att Islamiska staten bör förstöras.