Ledare I den polariserade klimatdebatten blir forskaren Lennart Bengtsson en vattendelare.

Man kan inte lätt avfärda honom. Som professor i dynamisk meteorologi och tidigare chef för flera internationella institut är han en av de mest meriterade forskarna i Sverige på området. Det gör att han ofta oroar konsensus. Med anledning av att han släpper en bok om klimaten intervjuas han av fPlus (17/8).

Bengtsson kan knappast betecknas som klimatförnekare eller klimatskeptiker. Tvärtom betonar han allvaret i situationen. Men hans budskap är att ingen med säkerhet kan säga hur klimatet blir i framtiden. Detta eftersom de vetenskapliga modellerna fortfarande har stora brister och att mycket är okänt kring mekanismerna som påverkar klimatet. Han vänder sig därför mot såväl undergångstoner som quick-fix-lösningar.

Det som behövs, enligt Bengtsson, är mer grundforskning på området. Givet osäkerheten i modellerna, både avseende hur stora temperaturhöjningarna blir och dess konsekvenser, så bör man ta höjd och börja förbereda sig för klimatförändringarna. Men också ha ett realistisk syn på vad som är möjligt att påverka. Bengtsson menar att det varken är realistiskt att vänta sig några snabba förändringar av klimatet eller människans påverkan av detsamma. ”Man får räkna med att använda en god del av det här århundraden för att lägga om.”

Hur hans ord tas emot beror sannolikt på huruvida man har en optimistisk grundinställning. Ty den avgörande skiljelinjen i debatten går inte mellan förnekare och alarmister. Den går mellan optimister och pessimister. Och där klimatpessimisterna ofta synes bära på en viss pessimism även avseende demokrati, teknik och människor.

När FN:s klimatpanel slog fast att det skulle behövas en miljard hektar ny skog för att hålla uppvärmningen i schack så undersökte ett forskarlag om det var möjligt. Resultatet, som presenterades i tidskriften Science, var att det är teoretiskt möjligt att plantera så mycket skog att två tredjedelar av människans koldioxidutsläpp skulle kunna sugas upp. Reaktionerna från klimatforskarsamhället har främst varit att det verkar för bra för att vara sant (NT 5/7).

Den tekniska utvecklingen för att fånga in och lagra koldioxid har kommit långt. Utmaningen ligger ofta i att göra tekniken tillräckligt billig och energisnål, så att den kan byggas ut i stor skala. Men det är inte längre science fiction. De här lösningarna är nödvändiga enligt FN:s klimatpanel. Men fortfarande hör man skeptiska suckar från pessimisterna när teknikens möjigheter kommer på tal.

Mer forskning, teknisk utveckling, ekonomisk frihet och mänsklig kreativitet. Det är lösningar på klimatfrågan för den optimistiskt lagda. Pessimisten ser dem mest som problem och söker sig istället mot moralism, förbud och begränsningar. Det är en måttligt hållbart inställning.