Ledare Det måste vara slut på den politiska hetsjakten på bilister, krävde fyra moderata riksdagsledamöter för en tid sedan (SVT opinion 28/2). Och för att få till ”en mer nyanserad bild av bilismens avgörande roll för vår mobilitet” har samma riksdagsledamöter bildat ett bilnätverk i riksdagen.

Att riksdagen har fått ett nätverk för bilister pekar på den ökade politiska laddningen kring bilen – som märks såväl lokalt som nationellt. I nära nog alla kommuner har det tagits initiativ för att på olika sätt begränsa bilens tillträde till tätorters centrala delar. Parkeringsavgifterna höjs och parkeringsplatser försvinner. Bilen har blivit något fult och smutsigt. När framtidens centrumutveckling i Norrköping, Finspång, Söderköping och Valdemarsvik diskuteras är bilens roll ofta återkommande.

Nationellt märks också åtgärder som försvårar för landets bilister. Den rödgröna regeringen har nyligen meddelat att överindexeringen av drivmedelsskatterna – som hindrades av Moderaterna och Kristdemokraternas budget – ska återställas.

Att politiken på olika sätt försöker att begränsa bilåkandet är inget nytt. Det finns även en högst rimlig inställning att bilismen ska bära kostnaderna för bland annat sina utsläpp. Det är inte heller oproblematiskt med ett stort bilåkande när klimatförändringarna måste adresseras.

Samtidigt släpper dagens fordon ut allt mindre. Bilindustrin och bilisternas intresseorganisationer framhäver gärna att motorerna aldrig har varit så bra som de är i dag. Och de har en poäng, trots att de är partiska. Teknikutvecklingen verkar göra det som förr framstod som omöjligt till en realitet.

Samhället är även i hög grad anpassad efter bilen. Ska livspusslet med jobb, dagishämtningar och barnens fritidsaktiviteter gå ihop behövs ofta en bil. Särskilt personer bosatta utanför en stads centrala delar är direkt beroende att kunna köra för att utföra så enkla sysslor som att köpa en liter mjölk.

Vidare lär många betrakta världen från en landsväg. Vår föreställningsvärld är formad av att bilen kan bära oss. Om tidigare generationer hade vandrarens perspektiv på landskapet betraktar många omgivningen genom ett bilfönster i 90 kilometer i timmen.

Givet fordonens betydelse är det kanske inte heller så konstigt att allt fler inom svensk politik vill försöka att exploatera bilen som politisk symbol. Ett parti som har försökt att profilera sig som bilvänligt är Sverigedemokraterna. Utöver ungdomsförbund och kvinnoförbund har partiet en särskild underavdelning för motorintresserade.

Med riksdagens bilnätverk kan den politiska spänningen också sägas ha växt. En eskalerande konflikt ökar i sin tur risken för att debatten kommer att kretsa kring bilens vara eller icke vara, snarare än den konstruktiva frågeställningen om hur framtidens bilism ska se ut.

Bilen lär dock inte försvinna. Samhället är allt för beroende av den.