Ledarkrönika Kaos. Blod. Tårar. När Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson talade i Almedalen under söndagen visste hopplösheten inga gränser. Åkessons budskap var att Sverige har förstörts – och att en del sentida politiker bär ansvaret för det.

Som vanligt åkallar SD-ledaren svenska nationalskalder för att understryka sin poäng. Den här gången var det Vilhelm Moberg som fick låna ut sina ord. Medvetet eller ej påminde en del ordval om Johan Ludvig Runebergs penna.

I vanliga fall tycker jag att det i politiken finns ett värde i att tala om det band som spänner mellan nutidens och dåtidens människor. Vi bör känna tacksamhet inför det folk som drog plogarna på Vikbolandet, grävde Göta Kanal och slet i Norrköpings, Finspångs och Gusums industrier.

Men när Jimmie Åkesson talar om det här bandet mellan generationer på samma plats blir det bara tröttsamt. Han drar allt för långt. Varför kan han inte hålla balansen? Varför måste han prata om blod?

Svaret är nog ganska enkelt. Jimmie Åkesson bör vara stressad och tar därför till hårda formuleringar. Den omtalande köttbullslunchen Åkesson tog tidigare i veckan med Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor ger SD hopp om ökat inflytande, men det hotar i sin tur Sverigedemokraternas profil som outsider.

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö beskrev träffande förändringen i Borås Tidning på dagen för Åkessons tal: ”Om andra börjar samarbeta med partiet går det inte längre att odla martyrskap. Och det går inte att ha en oförsonlig retorik gentemot partier man planerar att förhandla sakpolitik med. Sverigedemokraterna är på god väg att bli en del av det etablissemang man livnärt sig på att förakta. Man normaliseras, men förlorar sin själ.”

Lunchen med KD kan lätt ses som enbart en framgång för SD. I verkligheten är det ett orosmoment.

Det är inte heller första gången som möjligheten till inflytande verkar stressa SD:s ledning. I ett vindpinat Kalmar i januari 2017 lyssnade jag till Åkesson, som talade för partimedlemmar. Det var bara dagar efter att den tidigare M-ledaren Anna Kinberg Batra gått med på att hålla ett möte på tjänstemannanivå med SD. Jag trodde Åkesson skulle sprudla av glädje. I stället levererade han ett halvtimmeslångt allvarsamt tal, där ett viktigt budskap var att partiet inte får vara oresonligt.

Samma press som Åkesson gav uttryck för i Kalmar 2017 visade han i Almedalen i söndags. Köttbullslunchen fick blodet att rinna i talet.