Ledare Dottern tittar på pappa. Sedan petar hon storebror i magen. Storebror tittar förnärmat på pappa. Sedan petar han tillbaka. Hårdare. Lillasyster ger ifrån sig ett sårat tjut. Pappa bekräftar att ingen borde peta någon i magen. Men processen är redan igång. Reaktionerna blir allt större. Allt med ett spelat känsloläge för att få stöd från pappa. För att avbryta dramat innan någon gör sig illa lyfter pappa bort ett barn och säger att nu gör vi något annat.

Samtidigt, i den stora världen, har KD:s Sara Skyttedal inte velat välja mellan Ungerns premiärminister Viktor Orbán och Frankrikes president Emmanuel Macron. Eller, jo, hon är tydlig med att hon hellre samarbetar med Macron och är lika tydlig med sin kritik mot det demokratiska underskottet i Orbáns Ungern. Men hon väljer att göra en poäng av att hon inte ska tvingas välja mellan Orbáns auktoritära stat och Macrons EU-federalism.

I en debattartikel anklagar Centerpartiets Fredrick Federley därefter Skyttedal och KD för att tveka i valet mellan liberala värderingar och diktaturfasoner. Federley testar. Vad händer om jag petar här? Skyttedal kontrar med att anklaga Federley för att klumpa ihop KD med antisemitism och mord på journalister.

Saken sprider sig snabbt till riksdagens partiledardebatt där KD:s Ebba Busch Thor försöker få C:s Annie Lööf att ta avstånd från Federleys artikel. Lööf upprepar dock anklagelsen att Skyttedal inte kunde välja mellan Orbán och Macron. Det får Johan Ingerö, policyansvarig på KD, att kalla det svårslagen svinaktighet. Federley står på sig, varpå Ingerö lägger till att C säger att KD i praktiken står nära nazismen.

Skådespelet i den stora världen speglar dramat i den lilla. Som betraktare önskar man att någon auktoritet kunde bära iväg Federley. Och att alla skulle ta det lite lugnt innan någon blir sårad på riktigt.

Man kunde nästan ana riktig irritation i debatten mellan Federley och Skyttedal i TV4:as Efter fem under torsdagen. Efter ytterligare några tv-debatter kändes deras ömsesidiga anklagelser om lögner mer bekväma.

Att tillsammans åka land och rike runt och vara överens om att man är osams verkar vara det nya i politiken år 2019. Först SD och L. Därefter MP och M. KD och C verkar redan ha börjat. Detta är bra om skillnader (och likheter) mellan partierna tydliggörs. Det är dåligt om väljarna mest upplever det som skådespel.

Grundorsaken till att C och KD så gärna debatterar den här frågan är att båda partierna tror att det gynnar dem om just denna konflikt förstärks. Det handlar om konfliktlinjen mellan liberalism och konservatism. Men all politik kan inte reduceras till denna linje.

Frågan är om ens C och KD vinner på det i längden. De redan övertygade övertygas. Väljargrupperna cementeras. Samtidigt som osäkra väljare riskerar att stötas bort mot andra partier.