Krönika Det är sommar och vi far fram som aldrig förr. Sedan de nya elsparkcyklarna slog igenom med Voi i höstas har körglädjen spritt sig i landet och den snabba utvecklingen har gjort frågan relevant även för mindre städer och tätorter. Är de eldrivna sparkcyklarna bara en fluga eller ett faktiskt färdmedel att räkna med i framtiden?

Demoskop har på uppdrag av Stockholms Handelskammare undersökt hur Stockholms läns invånare uppfattar elsparkcyklarna. Totalt sett fördelar det sig ungefär hälften-hälften mellan positivt och negativt inställda. Inte så förvånande tycks ålder vara en avgörande faktor. I gruppen personer mellan 18 och 34 år svarar 57 procent att de tror att elsparkcyklarna kan vara ett bra framtida färdmedel, medan 69 procent av personer över 65 år upplever det motsatta.

Även från politiskt håll har de eldrivna sparkcyklarna stött på patrull. Socialdemokraterna i Stockholms stad har krävt att miljö- och hälsoskyddsnämnden tillsammans med trafiknämnden ska ta fram underlag för att se effekterna av ett ökat användande. Dessutom vill S att man tittar närmare på arbetsvillkoren för de som laddar elsparkcyklarna.

Det politiska motståndet känns märkligt med tanke på att den rödgröna regeringen i många år subventionerat elcyklar.

”Som städer ser ut i dag med bilar, taxi och en massa tunga fordon, så kommer det inte att se ut om fem, tio eller tjugo år”, säger Fredrik Hjelm, vd och en av grundarna till Voi (TT 29/10 2018).

Det ligger nog en hel del i det. I många städer kan elsparkcyklarna antagligen skapa mer framkomlighet på ett miljövänligt och lekfullt sätt. Samtidigt har de blivit ett irritationsmoment när de ställs lite hur som helst på trottoarer och framför dörrportar.

Men förbättringar görs. Genom att uthyrningen sker via en app i mobilen möjliggörs snabb feedback. Om kunderna missköter sig så att sparkcyklarna blockerar för andra så kan man stänga ned deras konton. Dessutom har Voi infört en geografisk spärr som gör det omöjligt för kunder att avsluta en åktur och parkera i zoner med parkeringsförbud (TT 17/2).

Den 30 maj i år blev en man på elsparkcykel tragiskt nog påkörd av en bil och avled. Det fick internationell uppmärksamhet och The Economist skrev om att svenska Transportstyrelsen genast ropade på förbud mot elsparkcyklar i trafiken (6/6).

Men att bara kalla Transportstyrelsen förbudsivrare är att göra det lite väl enkelt för sig. Problemet är att de snabbaste och starkaste elsparkcyklarna faller utanför definitionerna i gällande lagstiftning: de är varken cyklar eller mopeder och får då inte köras på allmän väg. Ansvaret för stifta lagar som håller jämna steg med verkligheten är dock politikernas – åtminstone om man ska följa Digitaliseringsstrategin, formulerad av bland andra statsråden Peter Eriksson och Mikael Damberg, som säger att ”Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter”.

Kanske är elsparkcykeln en fluga, men just nu flyger den och för det mesta skadefritt. När användningen ökar blir också olyckorna fler, men det är ingen nyhet att hybris leder till skador. Om fler använde hjälm och sunt förnuft vore mycket vunnet.

Först och främst borde emellertid våra politiker se över hur innovationsvänliga våra lagstiftningsprocesser är. För det gäller att hänga med i svängarna om Sverige inte ska bli omsprunget inom digitalisering och nyföretagande.