Krönika I debatten framställs det som om det svenska politiska landskapet vore helt nytt, men landskapet ser inte nämnvärt annorlunda ut nu än vad det gjorde 2014. Resultatet återspeglar den politiska realitet som vi har sett i andra länder i Europa, med socialdemokratins försvagning och växande ytterlighetspartier. Sverige har redan förlorat fyra år med den rödgröna regeringen. För att vända den utvecklingen måste Löfven avgå och alliansen bilda en ny regering.

 

Även efter valet 2014 och Löfvens tillträde saknades en absolut majoritet att bilda regering. Det ledde fram till Decemberöverenskommelsen, som inte bara skadade alliansen utan också var skadlig för landet och innebar att Löfven med Vänsterpartiets inflytande kunde bedriva en vänsterpolitik medan oppositionens trovärdighet underminerades. Det ytterlighetsparti, Sverigedemokraterna, som skulle hållas utanför inflytande ökade sitt stöd samtidigt som det andra ytterlighetspartiet, Vänsterpartiet, ökade sitt stöd.

Sverige behöver nu en regering som kan överleva på egna meriter och som kan finna stöd i riksdagen för sin politik. En politik som bekämpar den organiserade brottsligheten, främjar företagande, värnar Sveriges säkerhet, sänker skatterna och värnar mångfalden i välfärden samtidigt som man förkortar vårdköerna. En invandringspolitik som är reglerad, men som sker på rättsstatens grund och inte på främlingsfientlighetens.

Migrations- och integrationsfrågornas stora betydelse förstärktes genom att partierna antingen inte ville se de problem som den förda politiken lett till eller att de ville peka ut migrationspolitiken som roten till alla Sveriges problem. Det förstärkte oron över hur vi ska hantera integrationen och det överskuggade debatten om hur vi ska lösa andra stora problem och utmaningar.

Svensk ekonomi tappar i tillväxt och ligger sämre till jämfört med andra europeiska länder, den ryska regimen för krig på olika nivåer i Europa, vårdköerna har fördubblats och till och med tredubblats och man har varit passiv inför den ökade brottsligheten och otryggheten. En passivitet som är Socialdemokraternas ansvar mer än något annat. De två ytterlighetspartierna vill dessutom göra Sverige ensamt och isolerat från övriga Europa genom att lämna EU och sluta samarbeta med Nato, en verklighetsfrånvänd politik som skulle få enorma konsekvenser.

I många viktiga frågor som behöver hanteras finns ett starkt stöd i riksdagen. Men det kräver att majoriteten avgörs efter politikens inriktning, som är vardagen i Europaparlamentet. En regering som är i minoritet måste söka vinna en majoritet, antingen passiv eller aktiv.

Att Löfven nu försöker hävda sig vara evigt berättigad till en statsministerpost samtidigt som man överväger ett ännu större inflytande till Vänsterpartiets extrema politik är ohållbart och vilar på lösa grunder. Vi befinner oss varken i ett nytt, eller för Europa unikt, politiskt landskap. Däremot är det ett landskap som är i stort behov av politiska reformer och en ny regering.