Ledarkrönika Vid denna tidnings pressläggning finns mest vallokalsundersökningar att tillgå, inga säkra slutresultat. Ändå tar jag knappast någon större risk genom att sammanfatta valet till Europaparlamentet: en förlust för de flesta.

Med detta menar jag att det nyvalda parlamentet av allt att döma blir mer splittrat än det gamla – och därmed svagare i sig. Det är ofta något som glöms bort i den svenska debatten. Europaparlamentet är ju bara en aktör bland flera i Bryssel. Jämsides har vi EU-kommissionen och framför allt Europeiska rådet, det vill säga församlingen för medlemsländernas regeringar. Ett mer splittrat parlament får svårare att tala med en röst och det är bara ett enat parlament som kan balansera Rådet (och Kommissionen).

Och är det något som utmärker årets val till Europaparlamentet är det ökad splittring.

Naturligtvis går det för den skull inte att gå runt exempelvis de gröna partiernas framgångar i många medlemsländer. Om någon vunnit valet är det i den meningen förmodligen – Greta Thunberg.

Totalt sett kommer Tysklands gröna att få över 20 procent och slår därmed Socialdemokraterna som nationens näst största parti. Men nästan lika imponerande är de gröna framgångarna i Frankrike (runt 12 procent) och i Finland kan partiet bli det tredje största.

De gröna i Tyskland och många andra länder tycks framför allt ha vunnit sina väljare på socialdemokratiska partiers bekostnad. I Tyskland riskerar SPD bara att få runt 15 procent – en verklig katastrof. I Frankrike existerar Socialistpartiet knappt längre och då hjälper inte förväntade framgångar i Nordeuropa och Nederländerna.

Generellt sett har de konservativa partierna gått bättre än de socialdemokratiska, men i Frankrike kollapsar gaullistiska Republikanerna och tyska CDU/CSU:s knappt 30 procent är egentligen inte heller något att jubla över. Ofta har förstås partierna förlorat till mer eller mindre högernationalistiska rörelser – som samtidigt också tar röster från socialdemokratiska partier.

I Frankrike tycks Marine Le Pens Nationell samling (tidigare Nationella fronten) bli största parti med över 23 procents stöd, något mer än president Emmanuel Macrons Renaissance En Marche. En svår nesa, om än egentligen inte något stort nederlag för Macron, och en räddning i sista minuten för den hårt prövade Le Pen.