Ledarkrönika Som bekant finns det lögn, förbannad lögn och statistik. På tiden det begav sig lade man till ”samt partiets högtidliga deklarationer” i sovjethumorn. En svunnen tid, fast ibland närmare än man tror – och där en minst anar det.

Som det går att läsa på nt.se är många färdtjänstchaufförer missnöjda med sina körpass. Ofta ställs de inför rent bisarra uppdrag. Tre minuter för fem kilometers körning, en minut för två kilometer eller fem kilometer på – noll minuter...

Att lösa den sista uppgiften är förstås omöjligt och för tankarna till Monty Python. Fast i praktiken har det inte någon betydelse om en chaufför har mer eller mindre än en minut till sitt förfogande. Med en genomsnittshastighet på 60 km/h hinner förarna teoretiskt sett en kilometer i minuten. En resa på fem kilometer tar alltså fem minuter – förutsatt att färdtjänstbilen kan hålla genomsnitthastigheten.

Vem som helst förstår förstås att ovanstående bara är dumheter. Men Östgötatrafiken är uppenbarligen inte vem som helst. Istället ställer man rent stachanovitiska krav på chaufförerna. Det luktar planekonomi lång väg. Alla vet att arbetsuppgifterna är omöjliga att lösa, att förutsättningarna bara existerar i rent teoretiska resonemang. Planbyråkraterna inser förstås också det orimliga, men deras uppgift är att lösa eventuella problem i planen, alltså i teorin, utan nödvändig koppling till om de fungerar i verkligheten eller inte.

Östgötatrafiken låter myndigt meddela att det mesta fungerar bra och man kan ju fundera på huruvida man tillämpar samma resonemang när det kommer till exempelvis fordonsolyckor eller eventuellt drogmissbruk på jobbet. Hur som helst utlovas ett nytt planeringssystem (applåder!) ”vilket kan hjälpa till att ännu bättre göra rätt körtidsberäkningar”.

Det som i själva verket inte fungerar så bra i praktiken, kommer åtminstone att bli bättre i teorin.

Dock är verklighetsflykten inte större än att man har vett att skylla ifrån sig på företagen som Östgötatrafiken upphandlat färdtjänsten av. Den kritiken riskerar dock att slå tillbaka eftersom man får vad man betalar för och leverans efter beställningens krav. Misslyckade upphandlingar har blivit en trist följetong inom offentlig verksamhet.

Fast deklarationerna är åtminstone inte att klaga på.