Det blev inget kalas, trots att Valdemarsviks kommun klättrat kraftigt i Svenskt näringslivs rankning av företagsklimatet. När NT för en vecka sedan frågade näringslivsutvecklaren Malin Österström om de skulle fira med tårta blev hennes svar: ”Nej, vi dricker bara kaffe som vanligt.”

Det är ett svar som tilltalar den med luthersk arbetsmoral. Men det sätter nog också fingret på ett mycket större fenomen – offentlig verksamhet tar det allt lugnare med representationen. Allt som kan ses som utsvävningar på skattebetalarnas bekostnad skalas bort.

 

I början av året skärptes reglerna för representation i Norrköpings kommun, i svallvågorna efter att kommunens konferensbolag Louis De Geer skickat anställda till Disneyland och på vingårdsbesök. Nu får kommunen bara bjuda sina anställda på vin eller öl vid två tillfällen. Det handlar om personalfesten vart fjärde år och vid utdelandet av S:t Olofsmedaljen till mångåriga medarbetare.

Att skärpa upp reglerna är bra. Samtidigt är det något som skaver. För i en del andra fall ses åtgärder för att få en attraktiv arbetsplats närmast som heliga. Att kommuner och andra offentliga aktörer ska framstå som bra arbetsgivare verkar på många håll få kosta vad det kosta vill.

 

Kommunikatörer anställs i rader för att måla en trivsam bild av kommunen som arbetsgivare. I Norrköpings kommun verkar kommunikationsavdelningen svälla likt en sufflé – kommunikationsdirektör Louise Flygt får rätta mig om jag har fel.

Även i Söderköping märks den här stora omtanken om kommunens så kallade varumärke som arbetsgivare. Under det förra styret i Söderköping skulle en anställd i hemtjänsten beläggas med munkavel, eftersom motsatsen kunde försvåra rekryteringen av ny personal (NT 25/7 2018). Och i gratistidningen Söderköpings-Posten, tidigare Lilla Tidningen, annonserar kommunen stort för att mangla ut en positiv bild av verksamheten.

 

Det som håller på att hända, tror jag, är att många kommuner sparar in på det där lilla extra till personalen. Som en rysk banantårta från Jannes hembageri i Söderköping, Lindahls i Norrköping eller Smörgåsshopen i Ringarum. Däremot spenderas det på en del håll friskt på sådant som är mindre greppbart, som varumärkesvård och kommunikationsstrategier.

Budskapet om att kommunen är en bra arbetsgivare trummas ut av offentliganställda kommunikatörer. Det hade nog varit godare med tårta.