Ledarkrönika Det går käpprätt åt skogen med Sverige. Ja, så låter det allt oftare. I Sydsvenskan publicerades nyligen en artikel med rubriken: ”Då försvinner demokratin från Sverige”. Och ska vi förhindra den utvecklingen har vi två mandatperioder på oss, enligt den intervjuade professorn.

I Dagens Nyheter var budskapet liknande i söndags. På ledarplats publicerades en text med rubriken: ”Demokratin kan fall även i Sverige”.

Men innan vi köper det dystra synsättet låt oss ta del av en annan berättelse, som är författad av den numera pensionerade amerikanska amiralen James G. Stavridis. I Time Magazine (23/7) började han sin berättelse med en mening som översatt till svenska lyder: ”Jag spenderade en stor del av mitt tidiga vuxna liv på amerikanska örlogsfartyg runt om i världen, för att försvara demokratin mot dess största fiende på 1900-talet – den globala kommunismen.” Ett slag som vanns.

Stavridis påpekar visserligen att allt inte är perfekt i dag. Det finns stora problem i världen. Men – påpekar han – för varje exempel på att demokratin bleknar bort eller attackeras finns det många fler exempel som visar på motsatsen.

I början av 1900-talet fanns det en handfull demokratier, i dag är det långt över hundra. Och alla av världens mest utvecklade länder är stabila demokratier.

Visserligen bör inte de väldiga framgångarna leda till att vi slutar att försvara och sprida demokrati. Farorna ska inte underskattas – i det har de som belyser hoten mot demokratin i dagens Sverige helt rätt. Men det får vara någon måtta på svartmålningen. Beskrivs framtiden allt för dyster riskerar den inspirerande och ljusa berättelsen om demokratins förkrossande framgångar att förloras. Vi får inte glömma bort att ha ögonen på bollen – den ljusa framtiden.