Ledare Stoppa etableringen av nya vinstdrivna skolor fram tills det har införts en begränsning av vinsterna, det föreslog Socialdemokraterna under onsdagen. Och troligen satt de socialdemokratiska spinndoktorerna och mös när de såg hur deras ord för friskolor – vinstdrivna skolor – spreds i nyhetsrapporteringen.

Att Socialdemokraterna ger sig på omskrivningar lär bero på att ordet friskola är positivt laddat. Vinstdrivna skolor på vinstjakt har sämre klang. Ordlekarna är samtidigt talande för den politiska diskussionen på området.

Debatten om effekterna av det fria skolvalet har sedan länge tappat såväl sansen som balansen. Regeringen och Vänsterpartiet landar i förslag som mer eller mindre syftar till att kasta ut privata utförare som i de allra flesta fall driver populära och välfungerande skolor. Inom vissa delar av borgerligheten finns samtidigt en tendens att inte ta kritik mot enskilda problemtyngda friskolor på allvar. Det här leder till att det blir två extrema beskrivningar som får genomslag – en dystopisk och en utopisk.

Utgångspunkten bör i stället vara en rimlig och ärlig beskrivning av läget. Något som lär vara en förutsättning för att få fram välbalanserade förslag.

Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och vd för Institutet för Näringslivsforskning, ger i tidskriften Kvartal (11/6, 2017) uttryck för ett sådant konstruktivt angreppssätt: ”Det fria skolvalet skulle ge högre kvalitet genom konkurrens. Men elevernas resultat har sjunkit, samtidigt som bra betyg används som ett lockbete av skolorna. Skolans misslyckande har lett till att hela idén med vinstdriven verksamhet i välfärden kan ifrågasättas. Men felet är snarare att elevernas prestationer inte utvärderas korrekt. En postmodern kunskapssyn genomsyrar skolväsendet, något som förhindrar både utlärning och kunskapsmätning. Det finns dock goda exempel på fungerande skolor även i Sverige. [...] Staten måste styra skolan ditåt om utvecklingen ska kunna vändas.”

Att många av problemen som syns inom svensk skola skulle vara sprunget ur sådant som staten nu har kontroll över är däremot inget som Socialdemokraterna vill veta av. I deras verklighetsbeskrivning passar inte att ett grundproblem är en flummig kunskapssyn som värderar elevens egen process för lärande högre än resultatet, det vill säga kunskapen.

Socialdemokraternas skolpolitik bestäms inte främst av verkligheten i skolan, utan av taktiska överväganden. Det är Socialdemokraternas egen vinstjakt som styr.