Ledare Om regeringen menar allvar med att höja straffen och göra det kännbart för landets kriminella krävs långsiktighet och ett helhetsgrepp. Detta blir tydligt i Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öbergs debattartikel på DN Debatt (20/2).

I egenskap av generaldirektör för Kriminalvården varnar han för platsbristen på Sveriges häkten och fängelser. Förra året vände trenden och Kriminalvårdens interner ökade för första gången på flera år. Det ställer naturligtvis krav på myndigheten. Om en effektiv kriminalvård ska bedrivas och politikernas målsättning med fångvården följas krävs helt enkelt fler anstalter och häkten.

Det är märkligt att en generaldirektör ska behöva söka medial uppmärksamhet på DN Debatt för att rikta fokus mot de problem han ser i sin verksamhet. För att få genomslag för äskanden ska han kunna vända sig direkt till regeringen. Gissningsvis har regeringen slagit dövörat till.

När folkopinionen kräver högre straff och alltfler politiska partier därmed föreslår detsamma är det inte konstigt att Kriminalvården blir orolig. På samma sätt som att anslagen till Polisen måste höjas måste Kriminalvården hänga med i samma utvecklingstakt. Hela rättskedjan behöver förstärkas, vilket därmed också innefattar domstolsväsendet.

Att hålla personer inlåsta är inte gratis. I Sverige kostar det dubbelt så mycket att hålla någon inlåst jämfört med exempelvis Finland och Kanada, vilket i sig öppnar för en helt annan diskussion. Enligt Kriminalvårdens egen statistik kostar ett fängelsedygn 3 300 kr, vilket på ett år blir omkring 1,2 miljoner kronor per fånge. Det är stora pengar.

Om Polisens arbete ska kunna ge en varaktig positiv effekt måste brottslingarna hållas borta från gatorna. Rapporterna är många från poliskåren om poliser som har tröttnat på att gripa samma person för samma brott gång efter annan.

Det gäller dock att vara vaksam när politiker talar om hårdare straff. Ett brott har en straffskala och oftast är det bara den övre delen av straffskalan som ändras. Detta har förvisso sina positiva effekter; exempelvis krävs det att ett brott ska kunna ge fängelse för att personen ska kunna gripas eller att ett brott ska kunna ge fängelse i minst ett år för att tillåta häktning. Problemet är dock att den lägre straffskalan sällan höjs, vilket innebär att domstolarna fortsatt kan döma personer till låga straff trots att politikerna har ”skärpt straffen”.

Om politikerna verkligen vill se hårda och långa fängelstraff är det dags att höja de lägre straffskalorna. Det får dock till följd att regeringen dessutom måste öka anslagen till Kriminalvården – alternativt sänka standarden på svenska fängelser för att spara pengar. Eller kan det vara så cyniskt att de bara har höjt de högre straffskalorna för att kunna ta politiska poäng och låtit bli de lägre straffskalorna för att undvika ökade kostnader för fängelseplatser?