Som det går att läsa på nt.se är "Karin skalar äpplen" av Carl Larsson (1904) till salu på ett danskt auktionshus – Bruun Rasmussen. Eller rättare sagt var till salu, för efter den mediala uppmärksamheten har auktionshuset dragit tillbaka försäljningen. Egentligen skulle tavlan hänga på Norrköpings konstmuseum, där den emellertid stals redan på 80-talet. Fast konstmuseet kan inte räkna med att automatiskt få tillbaka den.
Anledningen är förstås att brottet är preskriberat. Sedan länge. Preskriptionstiden för stöld och grov stöld är fem respektive tio år.
Den försvunna tavlan polisanmäldes till råga på allt inte som försvunnen förrän flera år efter att dess faktiska frånvaro konstaterades. Museet antog att den nog fanns magasinerad någonstans trots allt...
"Karin skalar äpplen" har varit ute på den öppna marknaden en gång tidigare. Bukowskis lade ut tavlan för försäljning 2012, på ungefär samma sätt som nu. Efter en polisutredning om eventuellt häleri konstaterades att eventuella brott var preskriberade och att den dåvarande ägaren åtnjöt full äganderätt över målningen.
Konstmuseet hade då, liksom nu, möjlighet att köpa tillbaka verket men vägrade betala marknadsmässigt pris. Det nu aktuella utropspriset låg visserligen bara på 700.000 kronor, vilket faktiskt är mindre än vad man var beredd att betala för några år sedan. Huruvida det blir någon uppgörelse får vi väl se.
Bruun Rasmussen vill uppenbarligen inte riskera sitt rykte, genom att försälja ett verk som uppenbarligen berövats en tidigare ägare. När affärer görs i god tro långt efter att eventuella brott begåtts, duger det inte att skylla på varken säljare eller köpare. Däremot är det bra om auktionshus stävjar handeln med stulna föremål genom att noga kontrollera desammas historia.
Samtidigt kan man, som i så många andra fall, fråga sig hur den svenska lagstiftningen ser ut. De relativt korta preskriptionstiderna gör illegala affärer med stulna konstverk potentiellt lukrativa. Efter en eventuell stöld gäller det att ligga på varorna och under den tiden kan varorna förstås också säljas vidare, om än knappast till mer nogräknade köpare. Men förr eller senare tvättar tiden självt stöldgodset rent från alla brottsmisstankar.
Preskriptionstider måste förstås finnas och dessutom är liberala dito inga garantier för framgångar i domstol. Brott måste ju också kunna bevisas och eventuellt häleri påvisas. Men lite hårdare regler hade man faktiskt kunna önska sig.