Företagsledare kan ofta vara anmärkningsvärt naiva i politiska frågor, ibland med negativa konsekvenser för den egna verksamheten. I Dagens Nyheter 11/9 förvånas till exempel Katrine Marcal över den uppenbara aningslöshet det brittiska näringslivet ger uttryck för. På marknaden är den allmänna uppfattningen att det inte längre finns någon risk för en avtalslös brexit! Hoppas kan man ju alltid...

Andra, om än mer begripliga, exempel ges i samma tidning på DN Ekonomi. På Volvo hade man, i likhet med andra biltillverkare, inte räknat med annat än global frihandel under överskådlig framtid. Därför skapar det amerikanskinesiska handelskriget allvarliga problem. Bilar tillverkade USA går inte nödvändigtvis att exportera till Kina och vice versa.

Utvecklingen påvisar på ett påtagligt sätt hur viktig frihandel är för en exportberoende nation som den svenska. Men den påvisar också hur sårbar denna frihandel kan vara i en värld utan pålitliga internationella spelregler. Härvidlag är det många som, med viss rätt, kritiserar den amerikanske presidenten Donald Trumps halsstarrighet. Men grundproblemet är snarare kinesiskt.

 

Dels har Trump faktiskt inte helt fel som påtalar obalanser i handelsregler – och inte bara i relation till Kina. Till exempel har Förenta Staterna lägre biltullar än Kina, men också EU. Skillnaden mellan de två senare är att EU utgörs av regelstyrda demokratier. Detsamma gäller för övrigt USA. Trump är ingen diktator och han sitter inte heller på obestämd tid.

Det gör däremot Trumps kinesiske kollega Xi Jinping. Först nyligen har länder börjat inse de potentiellt allvarliga säkerhetspolitiska konsekvenserna av handel med Kina. För många är det emellertid business as usual som gäller. Inte så olikt de affärsmässiga relationerna med en Sverige sydlig granne på 30-talet.

För exempelvis Volvo innebär det en kinesisk huvudägare, i form av Geely och dess grundare Li Shufu. Li är på många sätt en beundransvärd person, men han är naturligtvis lika beroende av kommunistpartiets direktiv som alla andra kineser. Så när en ny Volvo-fabrik anlades i Daqing dikterades detta av regionalpolitiska snarare än affärsmässiga skäl.

 

Vad gör Volvo och andra företag om den kinesiska diktaturen börjar utnyttja sitt ägande till att utöva utpressning? Vad gör en stat som den svenska om en så stor och viktig arbetsgivare som Volvo riskerar att drabbas.