Ledare Gatan ligger öde. Men mellan huskropparna som stramt reser sig över asfalten fortplantar sig ljudet av trummor. Snart hörs även trumpeter. Och sedan uppenbarar sig de röda fanorna.

Första maj i Söderköping hade något smått overkligt över sig. Ett demonstrationståg planerat för att dra publik – men som samlar fåtalet åskådare – skapar en speciell kontrast.

Väl på plats i Brunnsparken, där talen hölls, var ändå publiken ganska stor – mycket tack vare att de som gick i tåget samlades runt scenen. Men leden glesnade snart.

Den som stannade kvar och hörde alla fyra tal gavs en bild av varför socialdemokratin lär ha svårt att engagera. Av anförandena gavs intrycket att Socialdemokraternas huvudmotståndare är samhällsförändringar. Inte andra partier.

Den tidigare talmannen och miljöministern Birgitta Dahls tal innehöll inte någon större politisk konflikt. I stället gjorde hon oroliga utblickar över världen, där hon såg miljöproblem, fattigdom och kärnvapen. Hon talade om vägar som förfular våra landskap och farliga kemikalier.

Ett av de återkommande orden i Dahls anförande var reformprogram. Hon betonade att Socialdemokraterna behöver visa att det finns ett reformprogram för vår tid.

I en tänkvärd del av talet lyfte Birgitta Dahl behovet av så kallade provisoriska utopier, ett begrepp myntat av Ernst Wigforss. En provisorisk utopi ska vara steget mellan partiets vision och den konkreta politiken – en mer greppbar vision, som är uppnåelig inom en generation. Men genom att efterlysa det säger hon indirekt att Socialdemokraterna saknar en politisk berättelse för vår tid.

Ska det identifieras en röd tråd genom alla tal så var det oron för hur världen utvecklas. Birgitta Dahl uppmärksammade särskilt klimatförändringar. Lisa Nåbo, distriktsordförande för SSU i Östergötland, såg extremism och populism i EU. Conny Nilsson, Pappers näringspolitiske ombudsman, lyfte fackens förutsättningar runt om i världen.

Det tal som stack ut en aning var det sista, som hölls av oppositionsrådet i Söderköping Tuula Ravander. På sitt sätt var det också det bästa.

Tuula Ravander var den av talarna som tydligast utgick från människors vardag och politikens roll i den. ”Vi vet hur verkligheten ser ut och vi pratar så att folk förstår”, sade Tuula Ravander som ville kämpa för alla som inte känner att de har kontroll över sitt jobb eller liv. Hon vände sig särskilt till undersköterskorna som stressar och äldre på ålderdomshem som väldigt sällan kommer ut. Ravander sade att Socialdemokraterna ska vara en folkrörelse som förändrar samhället.

I dag är det tveksamt om Socialdemokraterna kan beskrivas som en folkrörelse. Första maj-tågen samlar inte många fler än de redan frälsta. Och den som lyssnade på första maj-talen i Söderköping får intrycket att partiet också är osäkert på riktningen framåt. Det största problemet för Socialdemokraterna verkar vara att samhället har förändrats.