Ledare När riksdagen samlas efter ett val brukar det mesta redan vara klart. Vem som ska bli statsminister för vilken regering. Så ej i år. När riksdagen möts på måndag vet vi inte ens vem den nya församlingen kommer att välja som talman.

Pålitliga (om det finns några sådana) rykten säger att Alliansen kommer att föreslå Andreas Norlén (M). I så fall ett uppskattat val i Östergötland! Men rimligtvis också på andra håll, för Norlén har ett grundmurat rykte som en kunnig och oväldig ordförande för Konstitutionsutskottet. Utomordentliga egenskaper för en talman.

Andra namn som nämnts är moderaterna Beatrice Ask och Tobias Billström, Barbro Westerholm (L) och Eskil Erlandsson (C).

Frågan många ställer sig är emellertid vad Socialdemokraterna kommer att hitta på. Återigen talar ryktena för att SAP till varje pris vill undvika en moderat talman. Det är småsint, men också uttryck för illa dolda försök att så split inom Alliansen. Samtidigt kan det också tänkas att partiet presenterar sin egen talmanskandidat.

På ett sätt vore det faktiskt logiskt med en socialdemokratisk talman – förutsatt att vi får en Alliansregering! Den modellen har prövats förr. När ministären Fälldin tog över regeringsmakten 1979 lät man den dåvarande socialdemokratiske talmannen Henry Allard sitta kvar. Han åtnjöt stort förtroende och från borgerligt håll hoppades man etablera principen om att talmannen borde komma från det för tillfället ledande oppositionspartiet. Följaktligen efterträddes Allard tre år senare av socialdemokraten Ingemund Bengtsson, trots att Thorbjörn Fälldin bildade ytterligare en borgerlig regering.

Men maktdelning har aldrig varit Socialdemokraternas melodi. När Olof Palme återkom som regeringschef 1982 tänkte han knappast ens tanken att låta någon moderat eller centerpartist bli talman. Sedan dess har majoritetsskifte i riksdagen alltid åtföljts av nya talmansval.

Skillnaden i år jämfört med situationen efter tidigare riksdagsval är dock osäkerheten. Det talar för att, om möjligt söka en talman, med bredast möjliga stöd – men också att söka en talman efter kompetens, snarare än partibok. Det talar faktiskt för Norlén.

En annan fråga, som vi kommer att få vänja oss vid, är vad Sverigedemokraterna hittar på. Om Alliansen presenterar sin talmanskandidat (Norlén eller någon annan) och Socialdemokraterna presenterar sin – med förmodat stöd från Miljöpartiet och Vänsterpartiet – kan SD faktiskt fälla utslagsrösten. Och det räcker att partiet inte röstar alls, utan lägger ner sina röster. Då vinner i slutändan det socialdemokratiska förslaget med ett enda mandats övervikt, trots att vederbörande naturligtvis saknar stöd av någon absolut riksdagsmajoritet.

Samtidigt vore en sådan utveckling remarkabel. Att Jimmie Åkesson, som kritiserat Socialdemokraterna så hårt under valrörelsen, genast skulle sätta sig i Stefan Löfvens knä!