Ledare Sveriges lataste EU-parlamentariker har utsetts av Aftonbladets Lena Melin (14/5). Problemet är bara att listan över slöfockar inte fullt ut återger verkligheten i parlamentet. Och tyvärr är den här typen av nyheter möjliga eftersom förståelsen för det politiska hantverket i Bryssel är begränsad. Situationen ger samtidigt en inblick i bristerna i nyhetsrapporteringen inför EU-valet.

Men låt oss ta det från början. De lataste och piggaste ledamöterna har bestämts av hur många mätbara aktiviteter de under mandatperioden har utfört – det vill säga om de har haft uppdrag som rapportör eller skuggrapportör, om de har lämnat förslag till resolution, gjort inlägg i kammaren, ställt muntliga frågor till kommissionärerna eller gjort ett par andra typer av yttranden. Men det är inte en så vattentät mätning som det låter.

En EU-parlamentariker som maler på dag ut och dag in i kammaren kan rankas som en pigg typ, men talas det för döva öron är det knappast väl använd tid. Verkligt inflytande får de parlamentariker som arbetar i utskott med reell makt, ingår i stora partigrupper och har hand om tunga lagstiftningsförslag. I EU – precis som i den svenska riksdagen – är all lagstiftning en kompromiss. Lydelser stöts och blöts. Majoriteter jagas och förhandlas. Den parlamentariker som har kontakterna, kunskapen och tyngden i sådana förhandlingar är den som påverkar – inte den som ropar högst. Goda kunskaper i språk ska inte heller underskattas.

Europaparlamentet påminner om den svenska riksdagen efter det senaste valet – majoriteterna är flyktigare. Allianser förändras. Det är ett ständigt förhandlande. Därför är det politiska hantverket i Bryssel lite annorlunda än det vi historiskt har vant oss vid ifrån riksdagen. Det gör också att de kvantitativt mätbara aktiviteterna inte säger särskilt mycket, men trots det är det dessa som väljarna främst får.

Hur fel kvantitativa mätningarna kan ha visar exemplet Gunnar Hökmark (M). Enligt Aftonbladet är en av de lataste EU-parlamentarikerna Hökmark, som det för transparensens skulle ska påtalas skriver krönikor på ledarplats i NT. Men en granskning av vad ledamöterna faktiskt har åstadkommit pekar på att Hökmark inte ligger på latsidan.

Enligt den nyligen publicerade Timbro-rapporten ”På slak lina – en granskning av de borgerliga europaparlamentarikerna 2014-2019”, författad av Emanuel Örtengren, är Hökmark den som enligt kollegorna är den mest inflytelserika av de svenska ledamöterna. Gunnar Hökmark har spelat en avgörande roll i att få en ny gemensam banklagstiftning. Vidare har han drivit igenom att Sverige får ett extra mandat i parlamentet, om brexit går igenom.

Det politiska samtalet och generella nyhetsrapporteringen inför valet är dock fattig på sakpolitiska referenser. Det talas lite om vad de svenska ledamöterna i EU faktiskt har åstadkommit. Men mycket annat lär väl inte vara att vänta av ett generellt och medialt intresse för EU som ligger på latsidan utom runt valet vart femte år.