Ledarkrönika På en parkeringsplats i Linköping får jag samtalet – Stefan Löfven ställer in. Det blir ingen speedway med honom i Motala den kvällen.

Statsministern sitter fast i Bryssel. Utdragna möten mellan EU-ledarna har satt käppar i hjulet för Löfvens turnéplaner i landet. För varje ytterligare timme som processen i Bryssel drar ut på tiden får pressekreterarna den otacksamma uppgiften att ringa runt och avboka statsministerns engagemang. Det måste vara en mardröm för kampanjmakarna. Bussturnén skulle bättra på Löfvens folklighet – EU-toppmöte i Bryssels är dess motsats.

I stället för att närvara i Almedalen ska Stefan Löfven åka buss i verkligheten. Vara ett med folket. Distansera sig från etablissemanget på ön.

Kontrasterna som Socialdemokraterna arbetar med är närmast övertydliga. I Stefan Löfvens kraftigt decimerade turnéplan ingår stopp på en dragspelsstämma, en camping och på varuhuset Gekås i Ullared – dit han kom på torsdagen. I Östergötland var det planerat besök på Piraternas Speedwayklubb i Motala. Evenemang som känns hyfsat fjärran från Almedalens djupdykande seminarier, livesändningar och mingel.

Det är inte heller första gången som S kör den här taktiken. Förra året gjorde Löfven bara ett kort nedslag i Almedalen för att hålla tal, året dessförinnan deltog han inte alls.

Taktiken lär vara ett svar på att – som det heter – Sverige håller på att glida isär. Den kritik mot etablerade partier och befintliga maktstrukturer som har kommit till uttryck i Storbritanniens brexitomröstning, USA:s val av Donald Trump till president och populistpartiers frammarsch i Europa har fått S att vilja distansera partiledaren från Almedalen. I stället ska han stå på folket sida, i verkligheten. Problemet är bara att Löfvens taktik gör att sprickan växer.

Tycker statsministern att Almedalen har blivit ett jippo kanske det också är fel strategi att inte medverka. Om bostadspriserna har blivit för höga under Almedalsveckan. Om murarna runt pr-byråernas rosémingel reser sig för bastanta. Om föreningslivet inte längre får plats – då kan statsministern försöka att ändra på det. Det var ändå S som drog igång tillställningen.

I sin kärna är tanken med Almedalen god. Det ska vara öppna seminarier som all får lyssna på. Partiledartalen hålls i en park dit alla kan gå. Och det är förhållandevis lätt att träffa makthavare på kullerstensgatorna. Almedalen är demokrati och öppenhet i praktiken. Visst fungerar inte allt perfekt, men vem har sagt att demokrati ska vara lätt?

Att statsministern återkommande markerar mot Almedalen är närmast vårdslöst. Agerandet ökar misstron mot politiken. Stefan Löfven borde stå på scenen i Almedalen i kväll.