Ledare Mera kärnkraft, är det malplacerade budet från Moderaterna i EU-valrörelsen. Det som gör löftet märkligt är att EU inte har något med svensk kärnkraft att göra. Varje land bestämmer sin egen energimix.

Däremot finns det all anledning för partierna att engagera sig i energipolitiken. Det är inte längre självklart att Sverige har en produktion och nätkapacitet som klarar efterfrågan på elmarknaden. Men enbart en del av svaret på problemen är kärnkraft.

Energipolitiken är krånglig materia. Det är mycket som måste tas hänsyn till – teknik, ekonomi och klimatmål måste samspela. Det räcker inte att producera en viss mängd el inom landet, utan den måste kunna levereras direkt när hushåll och industrin behöver den. För det krävs utbyggda elnät, flexibilitet i produktionen och en geografisk spridning av verken. Vidare krävs det att el kan importeras eller exporteras över nationsgränserna, för att hantera överproduktion och elbrist i enskilda elområden. Och det sistnämnda är en högst relevant fråga i EU-valet. Energiproduktionen behöver dessutom vara klimatmässigt hållbar.

Om vi följer elens väg, från verket till konsumentens kontakt, möter vi olika problem. I producentledet återfinns frågan om kärnkraftens framtid. I Sverige är det helt uppenbart att den förtida avvecklingen av reaktor ett och två i Oskarshamn – samt den planerade nedläggningen av kärnkraftsblocken i Ringhals – gör energiförsörjningen i södra Sverige ytterst ansträngd. Under smällkalla vinterdagar finns risken att elproduktionen inte räcker till och att Svenska kraftnät tillfälligt kan tvingas släcka ner delar av elnätet.

På produktionssidan märks även bortfall av kraftvärme, inte minst på grund av regeringens ökade skattetryck. Det gör situationen än mer ansträngd, främst i storstadsområden. Läget i Stockholm är närmast katastrofalt – och det återstår att se om den krisen ger ringar på vattnet i hela regionen, som Norrköping får sägas ingå i.

Samtidigt byggs allt fler vind- och solkraftverk. Problemet är bara att många, små och utspridda sol- och vindkraftverk enbart levererar el när det blåser eller är soligt, vilket ställer helt nya krav på elnäten.

I nästa led av elens väg från producent till konsument märks andra problem. Elnäten är inte tillräckligt utbyggda. Det finns flaskhalsar i näten, från nationell till lokal nivå. Och tillståndsprocesserna för att bygga ut infrastrukturen för el tar tid.

Och i konsumentledet finns ett annat bekymmer – elektrifieringen. Det som borde vara något positivt har blivit ett orosmoln. En växande befolkning som kör elbilar och läser tidningen på surfplatta konsumerar mycket mer el än förr.

Att Moderaterna vill prata energipolitik är inte konstigt givet det ansträngda läget. Inför Europaparlamentsvalet borde däremot säkra och utbyggda elnät mellan unionens medlemsländer vara vallöftet. Att kämpa för svensk kärnkraft kan göras utanför EU-valet.