Ledare I torsdags sköt en elev i Surahammars kommun mot en lärare med ett så kallat soft airgun-vapen. Ett vapen som är förbjudet för minderåriga att använda och som definitivt inte hör hemma i klassrummet. Läraren träffades i huvudet och eleven, som är i yngre tonåren, hotade med att ”använda riktiga kulor nästa gång”.

Tyvärr är detta inte någon isolerad händelse, utan ett fall bland många hot- och våldssituationer mot lärare de senaste åren. Enligt färsk statistik har andelen lärare som sjukskriver sig på grund av hot och våld ökat med 31 procent de senaste fem åren. Samtidigt är var tredje lärare rädd för att bli anmäld av elev eller förälder. Få känner att de kan ryta ifrån på skarpen mot en elev som beter sig illa utan att riskera att själv bli anmäld och ifrågasatt. Det är en skrämmande utveckling.

Läraryrket ska präglas av auktoritet. Men i Sverige, till skillnad från många andra länder, har lärarnas auktoritet i klassrummet långsamt malts ner. Representanter för Lärarnas Riksförbund menar att det räcker att läraren ber eleven stänga av mobilen för att de ska hota med anmälan om kränkande behandling. Vad värre är, lärarna känner inte att de kan räkna med skolledningens stöd om de blir anmälda.

Lärarfacken har kritiserat rektorerna för att inte stötta lärarna tillräckligt. ”Eleven har alltid rätt” tycks ha blivit den rådande normen. I stället för att upprätthålla lugn och ro i klassrummet får allt fler elever använda hörselkåpor för att kunna koncentrera sig.

Men hur ska eleverna kunna förberedas på ett liv i vuxenvärlden om ingen sätter gränser? Lärare måste givetvis ha möjlighet att visa ut en bråkstake ur klassrummet, stänga av mobiltelefoner och kunna tysta elever som är högljudda utan att själv riskera att förlora jobbet. Barn kan inte styra skolan, det borde vara självklart men verkligheten är en annan. En lärare i Kiruna blev för några år sedan slagen av en elev, men nekades skadestånd i tingsrätten med hänvisning till att lärare måste vara beredd på visst våld, i likhet med poliser och ordningsvakter. En absurd inställning, och domslutet ändrades senare av hovrätten. Tack och lov, för om inte ens rättssamhället står upp för att lärare inte ska behöva tåla våld, vem ska då göra det?

Rädslan över att bli anmäld bottnar i det växande antal föräldrar som i alla lägen tar sitt barns parti. Föräldrar som inte kan sätta gränser. Föräldrar som inte kan erkänna att deras barn betett sig illa – och se sitt eget ansvar i situationen.

Detta är en tydlig attitydförändring som lett till att lärarnas status sjunkit markant. Konsekvensen blir att många ger upp och flyr skolan till förmån för andra yrken.

Lärarkrisen är akut i hela landet. Att återvinna yrkets auktoritet är minst lika viktigt som att höja lönenivåerna. Det är en lång väg att vandra. Elever och föräldrar måste lära sig stava till ordet disciplin igen. Skolledningen måste stå upp för sina anställda.

Hot och våld mot lärare kan inte längre vara någon annans fel och någon annans ansvar.