Ledare I lördags intervjuades arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) av Ekot. Hon fick upprepade gånger frågor om regeringens mål om EU:s lägsta arbetslöshet senast 2020 och huruvida detta fortfarande var realistiskt.

På Socialdemokraternas kongress 2013 utfärdade Stefan Löfven löftet och radade upp de tio länder inom EU som hade lägre arbetslöshet än Sverige. Idag är det femton länder.

Ylva Johansson säger i intervjun att arbetslösheten är låg i Sverige med tanke på hur många nyanlända vi har tagit emot. Det var precis det som Fredrik Reinfeldt försökte säga redan i maj 2012 när han talade om att arbetslösheten var låg för ”etniska svenskar mitt i livet”. Uttalandet vantolkades, fördömdes och rasiststämplades. Reinfeldt blev anklagad för att gå Sverigedemokraternas ärenden och för att utmåla invandrare till ”syndabockar”. Stefan Löfven (S) sa till TT: ”Jag tycker att det är otäckt att en statsminister i Sverige pekar ut vissa grupper och särar ut dem i vi och dom”.

Fem och ett halvt år senare är det ingen som höjer på ögonbrynen när Ylva Johansson (S) gång på gång upprepar att vi har haft en flyktingkris och att arbetslöshetssiffrorna måste ses som låga i relation till detta. ”När far super är det rätt”, som det gamla talesättet lyder.

Det blir dock stundtals närapå komiskt när Johansson i intervjun konstaterar att ”de som har lätt att få jobb, de har redan jobb” och ”de som är arbetslösa i dag är de som av olika orsaker har svårt att få jobb”. Snömosiga svar tycks vara arbetsmarknadsministerns taktik när det gäller att bemöta frågor om varför regeringen har ett mål som ingen ser som realistiskt. Det är också anmärkningsvärt hur Johansson genom hela intervjun undviker att konstatera det uppenbara: nämligen den rådande högkonjunkturens påverkan på arbetslösheten.

Finanspolitiska rådet har sagt att regeringens mål om EU:s lägsta arbetslöshet borde skrotas. I stället menar rådet att regeringen bör fokusera på flyktingar, lågutbildade och långtidsarbetslösa. Det är dessa som står längst från arbetsmarknaden och som kräver de mest omfattande reformerna.

När Ylva Johansson tillträdde sa hon att flyktingar skulle vara i jobb inom två år från att de kommit till Sverige. I verkligheten tar det nio år, en ökning från den tidigare snittiden på åtta år. Johansson hyser här stor tilltro till Arbetsförmedlingen trots att de gång på gång uppvisat stora brister i sitt viktigaste uppdrag: att förmedla jobb. Riksrevisionen har nyligen påtalat att Arbetsförmedlingen förmåga att matcha arbetslösa mot lediga jobb inte fungerar. Johanssons löften om att nya, skärpta uppdrag åt denna ifrågasatta myndighet är föga förtroendeingivande. Andra aktörer borde få chansen att utföra Arbetsförmedlingens uppdrag. Sedan kan regeringen skrota både en ickefungerande myndighet och ett irrelevant sysselsättningsmål.