Ledare När regeringen nu ska förverkliga reformerna i det så kallade ”73-punktsprogrammet” som S, C, L och MP enats om finns det all anledning att nagelfara vad punkterna faktiskt innebär. Under punkt nummer 14 hittar man en skrivning om att ”Utvecklingstid” ska införas från och med budgetpropositionen 2020. Vad menas då med detta? Under 2018 presenterades en statlig utredning med titeln ”Tid för utveckling”. Utredningens huvudförslag var en variant på det tidigare friåret, men med det nya namnet ”utvecklingsledighet”. Det handlar om att människor ska få ledigt från sina jobb för att utbilda sig, starta eget eller prova ett annat jobb – och samtidigt få betalt för detta.

Friåret var en idé från Miljöpartiet som infördes 2005 under Göran Perssons regering. Reformen avskaffades 2007 av Alliansregeringen. Friåret skulle leda till friskare medarbetare och att fler arbetslösa kom in på arbetsmarknaden, men så blev det inte. Jobben gick till de som redan befann sig på arbetsmarknaden och notan för staten blev dyr.

Forskare från IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, har också visat att personer som tog friår fick lägre lön än de som inte tagit friår och att det kunde leda till tidigare pensionering. Detta borde vara tydliga varningstecken som talar mot ett återinförande.

I den statliga utredningen ges exempel på sjuksköterskor, socialsekreterare och lärare som drömmer om att göra något annat och därför borde beviljas utvecklingsledighet. Men vilka ska då dessa personer ska ersättas med? Har S, C, L och MP verkligen tänkt på detta? Vård och utbildning är branscher med skriande brist på kvalificerad arbetskraft. Lösningen kan inte vara att fler lärare ska uppmuntras att byta jobb, pengarna borde snarare satsas på att få dem att stanna kvar.

Redan idag finns stora möjligheter att ta tjänstledigt för att studera. Inom vården är det inte ovanligt att regioner och landsting betalar studielön till sjuksköterskor som vill vidareutbilda sig. Sverige har överlag ett generöst system när det gäller studiestöd. Att uppmuntra människor att starta eget och byta yrkesbana behöver inte vara fel i sig, men att miljardbelopp ska tas ur statskassan för att finansiera det är inte rimligt.

Trots detta har alltså Miljöpartiet lyckats förhandla till sig ett löfte om att regeringen ska återinföra friåret, må så vara under ett nytt namn. I likhet med övriga reformer i 73-punktsprogrammet är finansieringen högst oklar. Det finns många kostsamma punkter och ”utvecklingstiden” är inget undantag. Enligt utredningen från 2018 kan kostnaden bli upp till tio miljarder om året och förslaget berör främst de som har tillsvidareanställningar på heltid. Att betala de som redan har ett heltidsjobb för att de ska vara borta från jobbet får sägas vara en mycket, mycket märklig prioritering av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och deras nya stödpartier Centerpartiet och Liberalerna.