Ledare Få har nog undgått nyheten om hur utbildningskontoret i Norrköpings kommun vill provövervaka barn på en förskola med digitala armband – som slår larm om barnen rör sig bortom ett digitalt ”staket”. Få har nog undgått hur upprörda många människor är över detta synnerligen kontroversiella test.

Den som tycker att det luktar öststat över det hela har rätt. Även om exakt denna form av övervakning inte existerade på tiden det begav sig, beror det förstås på att tekniken inte fanns under 80-talet och tidigare. Nu hänvisar istället utbildningskontoret till påstått goda erfarenheter från Singapore, vilket varken känns relevant för svenska förhållanden eller politiskt riktigt bekvämt. Singapore kritiseras nämligen ofta för auktoritärt styre med bristande respekt för mänskliga fri- och rättigheter.

Armbanden kommer visserligen inte att vara kopplade till enskilda barn, utan att istället ha nummer – fast det känns också som en avhumanisering. ”Vi har granskat och GDPR-säkrat allt” påstår utbildningsdirektör Sofie Lindén glatt, men när NT tillfrågar Johan Strand på Datainspektionen menar han att övervakningen mycket väl kan vara ett brott mot datskyddsförordningen.

Inte ens ledande politiker förefaller ha informerats. Till exempel uppger oppositionsrådet Sophia Jarl (M) att frågan inte varit föremål för behandling i utbidningsnämnden. Så kontroversiella förslag bör självklart föregås av djuplodande, demokratisk debatt – vilket alltså inte varit fallet. Det finns skäl att rikta allvarlig kritik mot de ledande tjänstemännen inom utbildningskontoret, vilka dessutom uppträder med en anmärkningsvärd naivitet. Digitaliseringsdirektör Johan Högne gör till exempel en fullkomligt irrelevant jämförelse ”rörelsemönster i gallerior och köpcentrum”, samtidigt Sofie Lindén vill ”uppfinna användningsområden” för övervakningstekniken.

Så här slarvigt får man faktiskt inte hantera en så känslig fråga.

Det är emellertid inte svårt att ana en nog så viktig, aldrig uttalad, bevekelsegrund: möjligheter att göra besparingar på personalen. För de som arbetar på förskola finns det goda skäl att vara skeptisk, samtidigt som man kan fråga sig om armbanden skulle vara helt barnsäkra, det vill säga inte gå att ta av. Men om så verkligen är fallet, är det då längre armband vi talar om – eller digitala bojor?

Vi bevakas mer än tillräckligt i vårt moderna samhälle, med allt från övervakningskameror till dataspårning och hastighetskameror. Mycket övervakning syftar dessutom till att spara personal. Låt åtminstone barnen slippa allt detta. Sophia Jarl har rätt. Köpet av hela systemet bör hävas.