Ledarkrönika ”Sveriges ekonomiska historia bottnar i skogen och stålet, där mycket är sig likt över lång tid”, sade Anna Kinberg Batra (M) i sitt installationstal som partiledare i januari 2015.

Skogen, stålet och vattenkraften som förädlas av industrin har varit och är landets ekonomiska ryggrad. Men nu pågår en omflyttning av makten över några av de största bolagen inom bland annat skog och stål. Det ändrar de förutsättningar som har gjort att mycket har varit sig likt över lång tid.

En av huvudrollerna i förändringen har ”finansmannen från Norrköping”, som Fredrik Lundberg ofta kallas av författaren Jens B Nordström i den nyligen utkomna boken ”Tronstriden – Maktkampen i Industrivärden” (Lind & CO 2016).

Jens B Nordström som är ekonomireporter på TV4 förflyttar läsaren tillbaka till våren 2015, då investmentbolaget Industrivärden och ägarsfären runt Handelsbanken närmast imploderade efter månader av mediedrev. Till eftervärlden är det främst ett av bolagen i Industrivärdensfären som har fått den tvivelaktiga äran att bli mer förknippad med skandalerna än de andra, hygien– och skogsbolaget SCA. Att det har blivit så är naturlig då det var SCA:s jakter och användning av affärsflyget som mediegranskningen riktades mot.

Samtidigt var allt som skedde nära sammanlänkat med de andra bolagen i sfären, som Handelsbanken, Sandvik, SSAB och Skanska. Den berättelse som Nordström nu presenterar ger en inblick i vad som hände bakom de stängda styrelserumsdörrarna och hur det lilla antalet nyckelpersoner som styrde sfären resonerade den historiska våren.

Trots, eller kanske för att, det var ett stort medialt tryck på ledningen i SCA, Industrivärden och Handelsbanken under den här tiden är det här första gången deras versioner tydligt förs fram. Och som i de flesta andra sammanhang framstår inte verkligheten som svart eller vit, den är grå. ”Tronstriden” nyanserar bilden av SCA–skandalen.

Boken följer flera spår, ett är granskningen som gjordes av journalisterna. Det mest intressanta är dock hur SCA–skandalen och händelserna under våren 2015 kom att ändra makten över några av landets viktigaste bolag.

Den som har följt förloppet vet att Fredrik Lundberg till slut lyckades ta kontrollen över börsnoterade Industrivärden, ett maktbolag som innan dess alltid styrts av tjänstemän.

Fredrik Lundberg föddes in i byggföretaget L E Lundberg i Norrköping år 1951 men flyttade till Stockholm på 1970–talet.

Nu utmanar Lundbergs företagsgrupp en annan släkt med härstämning från Östergötland, Wallenbergarna, om positionen som den mest inflytelserika sfären i näringslivet. Den som vill veta hur det gick till kan hitta en del pusselbitar i Nordströms bok.

Boken kan också läsas för att få en bild av hur känslig den svenska ägarmodellen över börsnoterade bolag kan visas sig att vara. Särskilt nu när institutionella ägare som pensionsfonder, hedgefonder och kapitalförvaltare från hela världen köper aktier.

I ”Tronstriden” framträder också en skandal kopplad till institutionerna. Ägaransvariga på Fjärde AP–fonden, AMF, Swedbank Robur och Första AP–fonden styrdes i sitt agerande delvis av personliga antipatier mot den dåvarande ledningen i Industrivärdensfären.

Svenska folkets pensionspengar användes för att driva personfrågor i några av landets största bolag och när media frågar försöker institutionerna att mörka sin roll, konstaterar Jens B Nordström.

Men gör det någon skillnad vem som håller i Industrivärdens ordförandeklubba? Av efterspelet att döma spelar det roll och kanske har vi bara sett början.

SCA, som globalt är ett ledande företag inom hygien– och skogsprodukter, är troligen på väg att delas. Ett konsortium har lagt ett bud på SCA Skog. En stor affär? Någorlunda, utöver industrierna ingår Europas största privata skogsinnehav med 2,6 miljoner hektar skog. Snart kan det vara på väg att styckas upp.

Den fortsatta utvecklingen för bolagen som finns i Industrivärdens tillgångsportfölj lär vara viktig för Sveriges utveckling, troligen viktigare än regeringens höstbudget. Oavsett om det går bra eller dåligt framöver för verksamheterna avgjordes mycket för ett och ett halvt år sedan, våren 2015. Det var då finansmannen från Norrköping flyttade fram sina positioner.