Ledarkrönika ”Putin är inte populär!” Garri (eller Garry, som han numera ofta kallar sig) Kasparov avbryter mig och tycks undra om jag över huvud taget är seriös. ”Var Stalin populär? Är Assad populär? Hur kan du veta att Putin är populär?”

Kasparov har en viktig poäng – för det kan jag förstås inte. Och som han korrekt påpekar, ”om det bara finns en enda restaurang i staden, är den naturligtvis populär”!

Fast han missar också poängen, för den ryska populärdiktaturen bygger trots allt delvis på ett, låt vara passivt, folkligt stöd. På samma sätt vidhåller jag till exempel att Vladimir Putins vitryske kollega Alexander Lukasjenko förmodligen skulle vinna också helt fria och rättvisa val. (Kasparov håller inte med mig på den punkten heller.)

Kanske illustrerar detta hur Rysslands demokrater i någon mån förlorat kontakten med det egna folket, kanske illustrerar det frustrationen av politisk marginalisering. Fast säkert illustrerar det också den verkliga situationen: en diktatur där själva frågan blir nästan meningslös, eftersom det inte finns några reella politiska alternativ, i ett land där allt som sägs och skrivs i media kontrolleras av en allt mer allsmäktig stat.

Jag träffar Kasparov i Stockholm. Senare under kvällen ska han hålla ett föredrag om sin bok ”Winter is coming” för Utrikespolitiska institutet (UI) i Stockholm. Mathias Eklöf, som sitter i Norrköpings kommunfullmäktige för Liberalerna och arrangerar intervjun, har fullt upp. Intresset för mästarnas mästare i schack är enormt.

”Precis som i vilken diktatur som helst tillåter inte Putin någon verklig opposition. Men han behöver ett högt valdeltagande för sin legitimitet” konstaterar Kasparov, apropå det kommande presidentvalet.

Men till skillnad från Sovjetunionen, finns det inte något kommunistparti som kan organisera diktaturen. Så vad händer om Putin dör?

”Ryssland är en enmansdiktatur, det är sant, men bara för att just den diktaturen upphör innebär det inte med automatik någon demokrati. Slutet på diktaturen kan dessutom innebära slutet för Ryssland inom dess nuvarande gränser. Kanske kommer delar av Nordkaukasus att försöka bryta sig loss.”

Krävs det en revolution för att störta Putin?

”Om det blir en revolution kommer den förmodligen att bli våldsam, eftersom vi redan passerat möjligheten för fredlig maktöverlämning och Putin kommer aldrig att ge upp makten utan strid. Men i så fall blir det en revolution inom eliterna, för det finns inga förutsättningar för en folklig resning. Skulle Putin förlora makten kommer det istället att ske efter ett större geopolitiskt nederlag, till exempel att Assad [Syriens Moskvastödda diktator Bashar al-Assad] faller. Så gick det till när Sovjetunionen föll samman, eftersom man förlorade i Afghanistan.”

Vad ska man säga om kriget i Ukraina? Även om Putin lyckades erövra Krim, förlorade han Ukraina.

"Kriget är framför allt ett historiskt fiasko för Ryssland som stat, eftersom Ukraina har varit det land som stått Ryssland närmast. Men Putin hade på sätt och vis inte något val. Om Ukraina valt sin egen väg utan ryskt ingripande, hade det i sig varit ett svårt nederlag för regimen. En diktatur kan inte kosta på sig en sådan utveckling. Dessutom var han naturligtvis rädd för att revolutionen skulle sprida sig. För är det något som utmärkt ukrainarna, så är det faktiskt att de har störtat alla regimer som varit på väg i auktoritär riktning."

Hade det inte varit bättre för Moskva att vänta ut situationen i Ukraina efter revolutionen på Majdan?

”Jag tror att Krim egentligen var del av en större plan, där Putin tänkte lägga beslag på hela södra och östra Ukraina och därmed förstöra den ukrainska statsbildningen. Men sedan kom revolutionen på Majdan emellan och forcerade agerandet på Krim."

I Ryssland går det sämre för demokraterna. Varför har oppositionen misslyckats? Din egen rörelse – Det andra Ryssland – var ju framgångsrik.

”Därför att regimen var mycket motståndskraftig och aldrig splittrades. Den visade stor uthållighet.”

Regimen vann alltså – den gången. Om man så vill var det Kasparov som fick finna sig att bli schackad av Putin. Men Kasparov var aldrig matt. Kampen har gått vidare och från sin exil i New York utgör han ett fortsatt avlägset, och ändå så närvarande, hot mot den diktatur som tills vidare berövat schackmästaren hans hemland.