Ledare Som man bäddar får man ligga. Vilken följd av en rörig valrörelse är att vänta annat än en rörig eftervalsdebatt. Medierna göder dessutom gärna denna politikens silly season med mer eller mindre trovärdiga rykten och luftiga hypotester apropå vem som tar vem och varför.

En sak är dock alla överens om: man vill inte ha med Sverigedemokraterna att göra. Så stigmatiserande är blotta misstanken att vissa anklagar andra för att om inte redan samtala med SD, så åtminstone kunna tänka sig detta.

Det är löjligt, men också demokratiskt förnedrande – och fördummande i största allmänhet. I själva verket är det högst önskvärt att föra samtal med Sverigedemokraterna!

Fast då bör vi först fastslå vad som avses. Det finns trots allt en löpande skala från att vägra hälsa på sverigedemokrater i riksdagskorridorerna – till att lätt och ledigt ta plats i en regering med Jimmie Åkesson som statsminister. Debatten skulle må bra av att hyfsas en smula. Vi står inför ett stort antal stora frågor som ska avgöras i riksdagen. Först på tur står faktiskt inte regeringsbildning, utan val av ny talman.

Också i denna fråga spekuleras det. Gemensamt för dessa spekulationer är att få ens tycks ana vad SD vill. Så kan det gå när man inte samtalar med varandra. Om man inte – öppet eller mer förtroligt – frågar varandra, lär man inte heller få några svar.

Och då kan det naturligtvis sluta hur som helst. Ingen vet vart Sverigedemokraternas röster hamnar, men vi kan nog vara säkra på att partiet i efterhand kommer att kritiseras för att agera oansvarigt.

Det är faktiskt inte annat än dubbelmoral.

För om SD har något ansvar är det först och främst gentemot sina väljare. Och om det inte går att höras på något annat sätt, är sabotage ett realistiskt alternativ. Att hålla resten av riksdagen i ständig osäkerhet är lika besvärande som begripligt. Men egentligen inte något att moralisera över. För varför skulle Sverigedemokraterna – eller vilket annat parti som helst – å ena sidan hållas utanför alla politiska diskussioner, och å andra sidan samtidigt tvingas till fullständig transparens vad gäller egna avsikter? Varför ska ett parti avtvingas obrottsligt lydnad gentemot rådande praxis och samtidigt hållas i politisk karantän?

Samtal innebär inte per automatik förhandlingar, än mindre samarbete. Samtal innebär just det – och smittar inte politiskt för den som fruktar det. Efter en valrörelse som kryddats med allt från ideologiska invektiv till mer eller mindre medvetna överdrifter, är det kanske dags för åtminstone några att våga vara de vuxna i rummet.