Ledare Livsmedelsverket uppger att andelen elever som äter specialkost i skolorna har ökat kraftigt. I genomsnitt är det ungefär en femtedel i hela landet, men på vissa skolor kan det vara så mycket som femtio procent av eleverna som har specialkost. Att laga många olika sorters mat varje dag blir naturligtvis både dyrt och krångligt för skolorna.

Flera kommuner, bland annat Stockholm och Västerås, har nu börjat kräva medicinska intyg för att barnen ska få specialkost. Skolköken har redan signalerat om att kraven på intyg gjort att specialkosten minskat kraftigt. I många fall verkar det ha varit fråga om att barnen inte gillar viss mat snarare än allergier. Det går också mycket trender när det gäller mat och vad som anses nyttigt och inte. Plötsligt är det ”inne” att äta glutenfritt och hysteriska föräldrar applicerar gärna sina nyfunna dogmer på barnen. Säkerligen med goda intentioner, men för skolkökspersonalen innebär det mycket merarbete.

I Skellefteå uppmärksammades en mamma som förtvivlat konstaterade att hon inte kunde arbeta normalt för att hon behövde laga matlådor åt sin son som inte serverades den vegankost han önskade i skolan. I Lycksele fick föräldrar kommunen att backa efter att de protesterat mot att den tvåårige sonen inte fick den vegankost de krävt att han skulle få äta varje dag.

Dilemmat uppstår när föräldrarna hänvisar till diskrimineringslagstiftningen. ”Vår tro på att djur har rättigheter borde ses som lika stark som de som tror på en gud” hävdar föräldrarna och syftar till de barn som inte äter exempelvis fläskkött av religiösa skäl. Men i förlängningen blir det ohållbart om varje krav på en viss matpreferens ska härledas till tro och personlig övertygelse om rätt och fel. Det är ju svårt att ifrågasätta det argumentet utan att få någon att vifta med diskrimineringskortet. Men vi kan inte ha en situation där alla som inte vill äta fisk, eller broccolistuvning för den delen, är diskriminerade.

Vad familjer äter i deras hem är varje familjs ensak. Men att kräva att det offentliga ska tillgodose allas olika matpreferenser samtidigt är för mycket begärt. I de flesta kommuner kämpar skolverksamheterna redan mot underskott och besparingar. Att då behöva lägga allt mer pengar på mat för att elever och föräldrar blir allt mer petiga är orimligt. Låt skolorna själva prioritera och erbjuda ett rimligt antal lunchrätter utifrån vad barn behöver ur näringssynpunkt. Vad barn och föräldrar därutöver vill ha ska kunna styrkas med medicinska intyg. För alla andra särkrav får de faktiskt bete sig som vuxna och helt enkelt finna sig i.