Ledarkrönika Många har sett tv-serien Chernobyl, med Stellan Skarsgård i en av huvudrollerna. Till och med en annan, som bodde i Ryssland en kortare period på 90-talet, känner igen de sovjetiska miljöerna – som då ännu inte hunnit raderas ut.

Däremot hade den ryska 90-talspolitiken naturligtvis förändrats påtagligt jämfört det sovjetiska 80-talet.

Desto sorgligare att dagens ryska statsledning påminner mycket mer om den sovjetiska än 90-talets ryska. Som om man inte lärt sig någonting ens av ens en så ohygglig olycka som Tjernobylexplosionen.

8 augusti drabbades Ryssland av den allvarligaste olyckan sedan just Tjernobyl, vid den lilla byn Njonoska – inte långt från storstaden Arkangelsk vid den ryska Norra ishavskusten. Exakt vad som hände vet vi inte, men förmodligen exploderade en prototyp till ny, atomdriven, kryssningsrobot. Ja, ni läste rätt. Ett projekt som USA övergav redan under det kalla kriget, bland annat av säkerhetsskäl, har den ryske presidenten grävt fram ur historiens soptipp.

En handfull personer ska ha dödats omedelbart, men okonfirmerade uppgifter tyder på fler offer. Sjukhus tog emot akut strålskadade (och därmed kontaminerade) personer – typiskt nog utan att meddela sjukvårdspersonal vad som hänt. I Anna-Lena Lauréns reportage i Dagens Nyheter 4/9 får vi en skrämmande läsning av lika delar hänsynslöshet, rustningshysteri, mörkläggning och inte minst inkompetens. Precis som efter Tjernobylolyckan 1986.

Omfattningen nu är förstås mindre än katastrofen då, men uppenbarligen ändå så allvarlig att myndigheterna till exempel stängt av internationella mätstationer så att inte uppgifter om radioaktiva utsläpp ska komma till omvärldens kännedom. Fast precis som på 80-talet kan regimen inte ens ljuga riktigt. De lögner som presenteras är ofta inte bara orealistiska utan dessutom motsägelsefulla. Förr eller senare lär sanningen komma fram ändå, precis som efter Tjernobylkatastrofen.

Frågan är dock vilka politiska konsekvenser som väntar. På tiden det begav sig kunde Michail Gorbatjov utnyttja olyckan till att forcera både glasnost och perestrojka. Invånarna i Sovjetunionen insåg hur korrupt och misslyckad kommunistregimen var. Och kanske kan dagens händelser också vara en spik i den putinska diktaturens kista.