Regeringskris får inte bli budgetkris

Vem får presentera nådiga luntan i år?

Vem får presentera nådiga luntan i år?

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Ledare2018-10-25 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Medan Expressen låter meddela den spekulativa, men fullt realistiska, nyheten att förhandlingarna mellan å ena sidan Socialdemokraterna och å andra Centerpartiet respektive Liberalerna brutit samman, pågår också, lite i skymundan, helt andra samtal. Statsbudgeten ska nämligen spikas. Till 15 november har man på sig.

Formellt leds Sverige av en expeditionsministär, som i nödläge har att lägga fram en övergångsbudget. Men vad innebär egentligen det? Praxis saknas.

Ett enkelt svar på den besvärliga frågan är: så lite som möjligt. Med undantag för uppräkningar för priser och löner med mera, låter man helt enkelt 2018 års budget gälla tills vidare.

Fast så lätt riskerar man inte att komma undan. Att subventionerna för elcyklar tagit slut kan vi förstås leva med, men det saknas tre miljarder kronor i försvarsbudgeten. Utan omedelbara tillskott väntar en faktisk nedrustning, även om riksdagen inte tagit ställning till en sådan.

Nästan lika allvarlig är situationen för polisen – samtidigt som Moderaterna och Socialdemokraterna i stort sett är överens om satsningar på båda områdena. Partierna är för övrigt också överens om att skatten för pensionärer bör sänkas. Och givet kostnaderna för invandringspolitiken, är riksdagens båda största partier även överens om en fortsatt återhållsam migrationslinje (till skillnad från exempelvis Centern och Miljöpartiet).

Det är illa nog att Sverige för närvarande lider av en sorts konstitutionell regeringsångest. Men för den sakens skull behöver ju inte vår nation bli mer lidande än nödvändigt! Kan moderater och socialdemokrater komma överens i viktiga nyckelfrågor är mycket vunnet för framtiden – oavsett vem som till sist får leda nästa ministär.

Moderaternas finansminister in spe Elisabeth Svantesson kan emellertid tänka sig att partiet lägger fram en egen budgetmotion, i förhoppningen att denna vinner riksdagens gillande. Givet de parlamentariska förhållandena skulle inte så lite tala för en moderat budgetseger – och indirekt då även peka på var nästa statsminister bör sökas.

Men kalabaliken kan också bli värre än någonsin. Om Stefan Löfven har vett nog att vara reellt förhandligsvillig, vore det därför önskvärt att han och Ulf Kristersson tillsammans tar sitt nationella ansvar i ett antal viktiga budgetfrågor.