Ledare Vill Socialdemokraterna ha mer försvarspolitiskt samarbete inom EU, kanske med en gemensam försvarsmakt som slutpunkt? Nej, riktigt så långt går inte utrikesminister Margot Wallström (S) och Peter Hultqvist (S) i en debattartikel på svd.se. Men de slår onekligen ett slag för mer och innerligare samarbete över huvud taget: "Ett starkare och enat EU inom säkerhets- och försvarspolitiken är viktigt för både Europa och för våra strategiska partners".

Tidigare har Socialdemokraterna inte bara motsatt sig just närmare försvarspolitiskt samarbete, utan också att vissa länder går vidare på egen hand. Fast allt är inte vad det synes vara.

EU är visserligen "den viktigaste plattformen för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik" (inte FN?), men begreppet säkerhetspolitik tolkas så brett att det nästan förlorar sin relevans. Allt från klimatpolitik till handelsfrågor och ekonomisk utjämningspolitik finns med.

För att förstå vad som egentligen åsyftas, kan vi jämföra med Socialdemokraternas europeiska socialpolitik. Regeringen bad utan att skämmas in de andra EU-länderna till Sverige för att fatta beslut om att införa en social pelare inom EU. En i förlängningen kraftig expansion av det europeiska samarbetet, med potentiellt betydligt fler överstatliga beslut.

Fast inte om Socialdemokraterna får bestämma...

För när den sociala pelaren ska förverkligas motsätter sig till exempel SAP minimilön. I sak ett bra ställningstagande, för den svenska modellen bygger som bekant på att löner bestäms av arbetsmarknadens parter. Men vad vore den sociala pelaren utan en så grundläggande uppgift som statligt fastslagna minimilöner? På kontinenten är detta självklart, det är därför vissa vill ha en mer omfattande socialpolitik på överstatlig nivå.

När då Socialdemokraterna först låtsas kämpa för den sociala pelaren och sedan i praktiken motsätter sig delar av densamma, blir alla förvirrade. Vad vill S egentligen? Det hela luktar populism. Socialdemokraterna vill gärna framstå som mer innovativa och samarbetsinriktade än vad de är i verkligheten. Varken mer eller mindre än ett spel för gallerierna.

Det är sannolikt inte fundamentalt annorlunda inom säkerhetspolitiken. Socialdemokraterna vill samarbeta med Nato i allmänhet och USA i synnerhet – men inte gå med i Nato. Man talar innerligt om försvarspolitiskt samarbete inom EU, men motsätter sig säkert mer konkreta samarbetsformer.

Det är bra om det europeiska samarbetet får en tydligare försvarspolitisk dimension, det är bra om Sverige är med och det är bra om Socialdemokraterna svängt i frågan. Men det finns all anledning att vara misstänksam.