Ledare I Dagens Nyheter 13/3 besöker tidningen den krisande norrlandskommunen Sorsele. Det är ett reportage närmare Östergötland än man kan tro. För även om avfolkningen lätt uppfattas som ett typiskt norrlandsproblem, går den att återfinna lite överallt i Sverige – till och med i rika Skåne. I Östergötland är det Valdemarsvik, Ödeshög och Vadstena som förväntas ha negativ befolkningstillväxt de närmaste åren.

Jämfört med Sorsele (2526 invånare, varav sju (7) i skolans låg- och mellanstadium) kan svårigheterna förefalla måttliga i exempelvis Valdemarsvik. Men grundproblemet är detsamma: yngre lämnar kommunen för större orter, ofta storstäderna. En åldrande befolkning urholkar skattekraften och leder till sämre utbud för familjer och yngre invånare. Det handlar inte bara om välfärd i strikt mening, utan också affärer och caféer med mera.

Samtidigt ökar den politiska pressen på kommunerna. Regering och riksdag ställer ökade krav på allt från skolor till äldreomsorg och integrationspolitik. Ibland kan kommunerna strunta i de värsta politiskt korrekta propåperna (Sorsele har veterligen inte anställt någon genuspedagog!), men ofta är lagens krav inte förhandlingsbara.

Förr eller senare går det inte längre. Och på inte allt för lång sikt kommer därför frågan om kommunsammanslagningar att aktualiseras. Alternativet – en sorts tvångförvaltning – är inte mycket bättre.

I själva verket handlar frågan inte om att kommunerna måste blir färre, utan hur många färre. Det är osannolikt att alla kan överleva, men går det att begränsa skadeverkningarna eller stavas framtiden ofrånkomligen storkommuner?

Först och främst måste de generella kraven gentemot kommunerna minska och vi måste acceptera större variation i välfärdspolitikens utbud. Därtill skulle ett återförstatligande av den kommunala skolan lätta tyngden i den kommunala ryggsäcken betydligt. Det går faktiskt att göra en hel del för småkommunernas fromma, men det börjar brådska.