Ledare I en berömd skämtbild från 60-talet ska den dåvarande Folkpartiledaren Bertil Ohlin slå till Socialdemokraternas Tage Erlander, som emellertid duckar. Istället träffar Ohlin Högerledaren Gunnar Heckscher.

Ulf Kristersson torde känna igen sig. Huruvida Ebba Busch Thor haft för avsikt att slå till Stefan Löfven eller Jimmie Åkesson kan diskuteras, men hur som helst träffar hon istället Kristersson i Statistiska centralbyråns (SCB) stora opinionsundersökning. Kristdemokraterna får rekordstarka 13 procent – mer än dubbelt så mycket som i riksdagsvalet. De flesta partier förlorar till KD (inte minst Sverigedemokraterna), men framför allt drabbas Moderaterna.

Resultatet är visserligen inte så överraskande, inte jämfört utvecklingen under våren. Däremot i relation till Europavalet, där den kristdemokratiska framgången blev långt mindre (och den moderata i motsvarande utsträckning större). Av detta kan vid dock lära oss att val till EU inte säger så mycket om val till riksdagen – men också att det finns många lättrörliga väljare.

Det är inte att bagatellisera Busch Thors imponerande ledarskap om man varnar för detta! Som ordspråket lyder är lätt vunnet också lätt svunnet. Fråga Annie Lööf.

Enligt SCB backar Centerpartiet och landar nu på en nivå avsevärt under resultatet i riksdagsvalet. Det borde sända chockvågor inom Centern. Partiet sitter fast i ett destruktivt vänstersamarbete och Lööf vägrade också gå med på en misstroendeförklaring mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S). Att Strandhäll under tisdagen prickades av konstitutionsutskottet är snabbt glömt i politikens värld, däremot inte den lööfska vänstersvängen.

Väljarna straffar också Liberalerna, som åter hamnar riksdagsspärren. Det borde gynna Nyamko Sabuni i kampen mot den vänsterliberale Erik Ullenhag, fast kan också leda till att den lagom gråmelerade kompromisskandidaten Johan Pehrson vinner partiledarvalet istället.

Utrymmet för pseudoliberal mittenpolitik håller hur som helst på att smälta bort, då både Centern och Liberalerna gör dåligt ifrån sig. Det går inte mycket bättre för Miljöpartiet, även om 5,6 procent är påtagligt bättre än resultatet i riksdagsvalet. Socialdemokraterna går åter kräftgång – till förmån för Vänsterpartiet.

Det senare skulle ju kunna tolkas som uttryck för allmän polarisering, men riktigt så enkelt är det inte. SD backar också och blir bara näst största parti på grund av Moderaternas uppenbara problem. Sammantaget är dock högerpartiernas opinionsmässiga dominans talande. Moderaterna och Kristdemokraterna är tillsammans större än Socialdemokraterna.

Visserligen är det långt till nästa val. Men vill centerpartister och liberaler verkligen följa vänsterskutan till botten?