I en tid när bilen ifrågasätts av självutnämnda miljökämpar är det närmast en motståndshandling att ta den i försvar. Det begrep de moderata riksdagsledamöterna Lars Beckman, Sofia Westergren, Kjell Jansson och Jan Ericson som förra veckan startade riksdagens bilnätverk.
Synen på bilen är en av de frågor där konflikten mellan stad och land blir som tydligast. I storstäder med god utbyggd kollektivtrafik finns det på det stora hela välfungerande alternativ till att ta bilen i vardagspendlingen. Men på många delar av landsbygden är kollektivtrafiken helt enkelt inte ett alternativ. I bästa fall är den begränsad, i värsta fall finns den inte alls.
”Sätt stopp för den politiska hetsjakten på bilister!” var rubriken på den debattartikel som markerade startskottet för nätverket. Ordet ”hetsjakt” kan låta överdrivet för en storstadsbo, men det är precis rätt ord för att fånga upp den ilska som finns utanför storstäderna.
Skatterna på drivmedel är rekordhöga i Sverige och har höjts under flera år av den rödgröna regeringen. M/KD-budgeten som gäller 2019 stoppade tillfälligt den automatiska skattehöjning (indexering) som tidigare skett vid varje årsskifte utan föregående riksdagsbeslut. Men med stöd av L och C kommer nu de rödgröna partierna fortsatt årligen kunna höja skatten på drivmedel. Detta trots att de skatter bilägarna betalar redan med råge överstiger de samhällskostnader bilismen medför.
I debattartikeln lyfter riksdagsledamöterna fram en intressant paradox: Trots att det har blivit dyrare att ha och köra bil har antalet bilar i trafik ökat med 50 000 de senaste tio åren. Det om något är en tydlig signal om att många svenskar prioriterar att ha bil trots att kostnaderna ökar. I grund och botten handlar det om att svenskarna är i behov av bilen. Enligt SKOP (2017) svarade hälften av svenskarna att de skulle ha det svårare att bo där de bor och kunna ta sig till jobbet utan tillgång till bil. Precis så är det. Det är inte okynneskörning bilisterna ägnar sig åt.
Det är detta faktum de gröna och numera tyvärr också de röda debattörerna har svårt att ta till sig, nämligen att bilen är helt nödvändig för en stor del av svenskarna. De ständiga skattehöjningarna för bilägarna upplevs som ett ifrågasättande av valet att bo utanför storstäderna. Konsekvensen blir en mer ansträngd privatekonomi – inte färre körda mil.
Kritik mot bilismen har urartat till ett hat mot bilen som frihetssymbol – inte på grund av dess negativa konsekvenser för miljön. Folk kör inte dieselbilar för att smutsa ner miljön, utan på grund av dieselbilen tidigare lyfts fram som ett bra miljöval. I dagsläget är det dyrt att ställa om till elbil, men det är bara en tidsfråga. Bilen blir renare för varje dag som går.
Om miljökämparna menar allvar med att minska koldioxidutsläppen borde de lägga sin fokus på utbyggd elinfrastruktur och renare energikällor (läs kärnkraft) – för bilen kommer inte att försvinna.