De baltiska länderna är svårförsvarade för Nato och utan USA:s styrka finns inga garantier för att de kan skyddas mot rysk aggression. I valrörelsen förklarade Trump som den förste amerikanske presidenten någonsin att USA kanske inte skulle infria sina löften till sina allierade.

För svensk del betyder detta bara en sak och det är att vi måste rusta upp. Vi vet inte vilken roll USA kommer att spela för stabiliteten i Östersjöområdet. Alltså måste vi själva ta ansvar för vår säkerhet. Vi kan inte längre åka snålskjuts på Nato och USA. Det går bara inte.

I helgen som gick kom därför Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M) med ett radikalt förslag. Varför inte låna pengar till en engångssumma som ska täcka Försvarsmaktens mest trängande materielbehov? 35 miljarder som ska gå till att köpa den utrustning och vapen som behövs.

Jag har full förståelse för intentionen bakom förslaget. Sverige borde aldrig ha rustat ned så kraftigt som vi gjorde. Vi borde också ha startat den nuvarande upprustningen redan 2008 när Ryssland invaderade Georgien. Vi borde ha förstått bättre.

Men det är alltid lättare att riva ned än att bygga upp. Även om jag verkligen vill ge Försvarsmakten varenda krona av de 35 miljarder Hökmark föreslår tror inte jag att myndigheterna klarar av att ta hand om dem.

Huvudproblemet är att investeringar i försvarsmateriel är svåra och långsamma processer där det ofta inte handlar om att köpa färdiga produkter utan att skapa gemensamma utvecklingsprojekt med andra länder. Ibland kan det ta flera år att få fram en sådan sak som nya kanoner. Archersystemet som blev färdigt i år beställdes redan 2009.

Det är inte en enkel sak att bara från en dag till en annan köpa nya tekniskt avancerade produkter. Ta bara en sådan sak som att Försvarets materielverk, FMV, som ska genomföra alla upphandlingarna, kommer att behöva flerdubbla sin personalstyrka. Hur snabbt går det att hitta de ingenjörer och officerare som behövs för att få alla nya materielprojekt på plats? En stor engångssatsning på materiel riskerar tyvärr att bli en stor felsatsning om det är så att pengarna trycks in i en för liten organisation.

Det är inte heller endast på materielsidan Försvarsmakten behöver rustas upp utan som bekant har det nya personalförsörjningssystemet inte fungerat. Det saknas alltjämt omkring 7 000 tidvis tjänstgörande soldater. Nu är med all sannolikhet någon form av värnplikt på väg tillbaka. Då kommer vi att behöva lägga mycket pengar på utbildning och övning.

Trots dessa kritiska ord är det ändå bra att vi äntligen har en diskussion om hur upprustningen av försvaret ska gå till. Säkerhetspolitik bedrivs till stor del genom signaler till omvärlden. Om Sverige visar sig berett att rusta sitt försvar och tydligt visar det med att avsätta pengar skapar vi förtroende. Andra förstår att vi menar allvar. Money talks.

För övrigt anser jag att Islamiska staten bör förstöras.