Ledare Med rätta brukar läsare tycka att det inte finns något så tråkigt som ledarskribenter som spiller sitt bläck på att kritisera varandra. Ibland kan emellertid en ledare säga en del av vad som haltar i en debatt – och därmed förtjäna att uppmärksammas.

Sålunda gav DN:s huvudledare 15/5 ett exempel på dumdryg storstadsliberalism. Facebookgruppen Bensinupproret 2.0 avhandlas och förvisso uttrycks viss förståelse för missnöjet, men mest kritik. Eller om man så vill förolämpningar. Landsbygdsborna begriper egentligen inte hur bra de har det. Sänkta bensinskatter är ”rent och skärt” önsketänkande. Ledaren illustreras av en i sammanhanget passande teckning. ”Har din man också gått med i bensinupproret?” undrar en kvinna till en annan. Båda står vid småbilar. Vid sidan om garageuppfarterna står de äkta männens stora suvar.

Och skattesänkningar är alltså önsketänkande. Verkligen?

På SvD:s ledarsida 14/5 konstaterar Lydia Wålsten att om det gick att höja skatterna 2015 med motiveringen att världsmarknadspriserna på råolja sjunkit, borde detsamma i omvänd riktning kunna gälla i dag. ”Vi måste anpassa politiken efter verkligheten” konstaterade finansminister Magdalena Andersson (S) då. Tydligen inte längre.

Dagens lösen tycks snarare vara Per Bolunds arrogans – missnöjda borde köpa elbil istället.

Insikten om att Bensinupproret 2.0 kan få politiska konsekvenser finns emellertid inte bara till höger. Även om han i sedvanlig ordning tolkar allt i vänstertermer varnar till exempel Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider för att inte ta missnöjet på allvar.

Häromdagen fick Bensinupproret 2.0 mer än en halv miljon medlemmar. Det gör gruppen i särklass störst bland specifikt svenska Facebookgrupper – dubbelt så stora som näst största gruppen Återbruka mera. Greta Thunberg har ännu fler följare (drygt 800 000) men vänder sig till sympatisörer över hela världen.

Det finns alltså en stor opinion som det finns all anledning att ta på allvar och framför allt inte håna. Naturligtvis borde utvecklingen också få partipolitiska konsekvenser. Sänkta skatter är (eller var åtminstone) en moderat paradfråga, men i politiskt korrekt nymoderat anda ligger man anmärkningsvärt lågt – liksom Kristdemokraterna. Inget av riksdagspartierna vill gärna tala om sänkta drivmedelsskatter, åtminstone inte just nu, men Jimmie Åkesson säger sig vilja ”sänka skatten, något åtminstone”. Det skulle inte förvåna om Sverigedemokraterna till sist blir upprorets stora politiska vinnare – på grund av de andra partiernas senfärdighet.